Anna i Málaga frågade hur Marcelos familj försörjer sig så jag tänkte skriva lite om aymara-barnens villkor. Vad just hans famil gör för att tjäna sitt dagliga bröd vet jag inte exakt, annat än att när mormor levde (hon gick bort för 2 år sedan) fick hon ta det största ansvaret för familjens försörjning. Hon gick med storasyster till marknaden varje dag för att sälja saker. Antagligen följer Marcelo med nu när han är större. Barnen går i skolan antingen på förmiddagarna eller eftermiddagarna och har på så sätt tid över till att jobba. Gatuförsäljarna brukar handla med frukt och grönsaker, salteñas (piroger) och lagad mat, hygienartiklar, piratkopierade cd-skivor, kläder - i stort sett allt som går att sälja. Var de får grejorna ifrån och hur systemet fungerar i övrigt vet jag tyvärr inte.
Arbetslösheten i Bolivia är hög, 36% enligt UNICEF-statistiken från 2005. Enligt boliviansk lag (landet har ratificerat ILO´s 182. konvention mot barnarbete) är det förbjudet för barn under 14 år att arbeta. Ändå jobbar 21% av barn mellan 5 och 14 år, vilket betyder totalt ungefär 800 000 barn och ungdomar av en befolkning på cirka 9 miljoner människor. Det är många gånger lättare för barn att skaffa arbete än för vuxna eftersom man inte behöver betala så höga löner till dem. På landsbygden jobbar barn med olika sysslor i jordbruket eller som springpojkar eller hjälpredor i gruvorna medan stadsbarnen bidrar till eller ansvarar för familjens försörjning med inkomster från den så kallade informella sektorn. De jobbar som barnflickor, fönsterputsare, tvätterskor, skoputsare, voceadores (som ropar ut busshållplatserna genom fönstret och tar betalt av passagerarna) och ambulerande gatuförsäljare. Det är också många barn som prostituerar sig eller arbetar som barnsoldater. Enligt Human Rights Watch rapport från 2001 var nästan hälften av de bolivianska soldaterna under 18 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar