Voi itku!

Niin siinä vaan kävi, että kirkkain jääkiekkomitali meni naapurin kaulaan. Ruotsalaiset hehkuttavat innokkaasti, joten taidan pitää lomaa television katselusta muutaman viikon. Lehtiäkään en viitsi paljon selailla turhan päiten. Ruotsin menestys oli kieltämättä mahtava, lämpimät onnitteluni, mutta liika on aina liikaa.

Bring it home!

114 päivää, 11 tuntia, 52 minuuttia ja 42 sekuntia...

Tänään jännätään rystyset valkoisena ja sydän syrjällään Suomen Leijonien puolesta. Paras voittakoon! Vaikkei siitä tietysti ole epäilystä: SUOMI ON YKKÖNEN! Leijonilla on hieno voittojen sarja, kun taas Ruotsi pääsi loppuotteluun "puolivahingossa" niinkuin koira veräjästä (Ruotsi-Slovakia-matsi vielä tuoreessa muistissa) eikä ole kultamitalia ansainnut. Hannu Hanhet saavat verenpaineen nousemaan. Muuten tänään ohjelmassa pitkä lenkki aurinkoisessa säässä... ja vähän kai opiskeluakin johonkin väliin, siis jos osaan ja jaksan keskittyä. Eilen oli rokulipäivä, joten istuin kummikirjeiden käännösten kanssa aamupäivän ja iltapäivällä kävin elokuvissa katsomassa Pingviinien matkan. Se oli ihan mukava eikä niin nyyhky kuin joku arvostelija varoitteli. Oli paljon kauniita luontokuvia. Suosittelen!

Dagens dikt

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman, 1954

En av mina absoluta favoriter. De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att läsa Huasipungo (ordet kommer från indianspråket kichwa och betyder ungefär "jordlott som en indian får odla mot en arbetsinsats på haciendan"), en otroligt intressant historia från Anderna. Boken, som är skriven av Ecuadors mest kände författare Jorge Icaza, handlar om ursprungsbefolkningens villkor för ungefär 100 år sedan. Jag kan inte låta bli att tänka på mina egna upplevelser i Amazonas när jag läser den. Känner igen rätt mycket av miljön som beskrivs ganska detaljerat i boken. Språket är uppblandat med många ord från kichwa, vilket gör den mer intressant men också svårare att läsa. Som tur är har jag en liten ordlista. Här kan du läsa Huasipungo på spanska.

Tur i oturen

Livet är bra märkligt ibland. Hur ofta blir det som man har tänkt sig egentligen? Myskväll med reseplanering, nachos, guacamole och Corona med lime blev istället rygg- och revbensfraktur och chock och en plastmugg med vatten på akuten. Min kära resekamrat krockade nämligen i går eftermiddag på vägen hit, bara en kilometer härifrån. Trots smärtor och elände är vi rätt glada och lättade att hon klarade sig så bra. Hon hade ändå en otrolig tur, för det hade kunnat sluta mycket värre. Efter röntgen och läkarundersökning fick hon ta sig hem och det känns ju rätt bra. Krya på dig, kompis!

Nedräkningen har börjat!

Det är 123 dagar, 2 timmar, 3 minuter och 25 sekunder kvar till den 21 juni 2006! Här är resplanen... eller i alla fall början av den... resten vet jag inte så mycket om ännu. Det enda som är spikat så här långt är avresedagen från Mexico City. Planeringen påbörjas i morgon. Vi ska inte ha någon detaljerad tidsplan utan kommer att lämna rätt mycket utrymme för improvisation. Det blir roligast så. Alla tips emottages med tacksamhet! Den här gången skriver jag ingen resedagbok, som jag brukar, utan bloggar i stället.

Matkakuume ei ole vielä ihan 40 asteessa, mutta aamukamman hankkimista pitäisi jo vakavasti harkita. Nyt on 123 päivää 2 tuntia 3 minuuttia ja 25 sekuntia aikaa H-hetkeen = 21. kesäkuuta 2006. Matkasuunnitelma on tämännäköinen... ainakin alkumatkasta... lopusta ei ole vielä muuta tietoa kuin lähtöpäivä Meksiko Citystä. Siihen väliin sopii sitten reilut kaksi viikkoa kaikenlaista kivaa, reissukaveri tulee viikonlopuksi niin päästään suunnittelemaan. Mitään tarkkaa ohjelmaa ei tehdä, täytyy jättää improvisaatiolle varaa. Hyviä vinkkejä otamme kiitollisuudella vastaan. Tällä kertaa en aio pitää matkapäiväkirjaa, niinkuin ennen, vaan kirjoittelen kuulumisia tänne blogiin.

HAPPY VALENTINE!

Tiden går fort när man är lycklig... brukar det ju heta, men det är nog bara halva sanningen. Inte för att jag kan påstå att någon större olycka har drabbat mig, men den senaste tiden har varit rätt omtumlande både när det gäller studier och bidrag till skattmasen. Karriären i den internationella organisationen blev både kort och intensiv, men hur som helst, nu är den över. Med blandade känslor av lättnad, besvikelse och glädje har jag återtagit kontrollen över mitt studerande samtidigt som jag spanar efter nya spännande uppdrag. Och nya resor ej att förglömma! Kommer säkerligen att ha stor nytta av spanskan, när jag reser runt i marimba-land. Just nu känns det som om det är oceaner av tid innan det är dax, men snart är vi där... ska bara fixa litteraturkursen och lite annat först.

Aika lentää, sanotaan. Ehkä niin, vai "lentävätkö" ihmiset? Eihän ajalla ole mihinkään kiire. Se vain on. Näin "filosofisia" ajatuksia tulee pilvin pimein kun lukee aikansa espanjalaisia klassikoita. Pienso, luego existo! tai jotain sinnepäin. Edellisessä kurssikirjassa käsiteltiin olemassaolon perimmäisiä kysymyksiä, joten se kai selittänee asian. ;-D Urani kansainvälisessä organisaatiossa oli lyhyt ja intensiivinen, nyt kuitenkin ohi. Vähän pettyneenä, mutta enimmäkseen iloisena ja helpotuksesta huokaisten, olen päässyt taas keskittymään opiskeluun ja aloittanut uusien jännittävien työtehtävien haun. Matkasuunnitelmiakin on, kuinkas muuten. Eläminen ilman niitä on tuhlausta. Opiskelusta on taatusti hyötyä kun toikkaroin reppuni kanssa marimba-maassa. Ihan kohta... ensin vaan kurssit sille mallille, että voi lähteä.