Flores, Guatemala

Svaret på bildgåtan häromdagen var alltså Flores som ligger i delstaten El Petén i norra Guatemala. Där ligger närmaste flygplatsen när man ska ta sig till Tikal, mayaruinerna som ligger inne i regnskogen. Många turister övernattar i Flores och åker buss tidigt på morgonen för att hinna fram när solen går upp bakom pyramiderna.

Guatemala… mmm, smaka på det ordet! Aromen och doften av starkt gott kaffe känns ända in i själen. Men verkligheten är ofta en helt annan: blaskigt café americano (nescafé) är det enda som bjuds eftersom det goda kaffet säljs till utlandet. Den där morgonen hade jag dock tur. Restaurangen La Mesa de los Mayas, ett underbart ställe, hade riktigt kaffe och god frukost.

Jag hade precis börjat äta när världens gulligaste farbror kom fram till mitt bord. Han hette Miguel och var guide med lancha (båt). Han erbjöd mig en tur på Petén Itzá-sjön och en historielektion. Rent instinktivt tackade jag nej, men lät mig övertalas för att hans intresse för historia och kunskaper var riktigt imponerande. Han blev glatt överraskad över att få prata spanska eftersom han tyckte att det var svårare att förklara på engelska. Inte undra på det… han var ju över 80 år!

Först åkte vi till en ö med Taysal-ruiner, maya begravningsplats, och Kung Kaneks utsiktsplats. Han var den Svarte Ormen, en ond kung. Utsikten var fantastisk! Man kunde se Flores och många andra större och mindre öar runtomkring. Folket på Isla Ramonal lever som byggnadsarbetare och har byggt alla hotell som finns i Flores. De odlar bara för eget bruk och fiskar med harpun på natten. Vi åkte förbi en annan ö där det hade funnits ett sjukhus. Det hade hamnat under vatten och blivit förstört, när vattnet hade stigit fem meter på fem år. På ön Petencito finns det vildsvin, sköldpaddor, krokodiler, apor, jaguarer och papegojor (de flesta i burar men t.ex. vildsvinen sprang runt fria) samt vandringsled runt lagunen La Guitarra i friluftsområdet El Paraíso Escondido.

Utflykten tog ett par timmar och Miguel hade många intressanta historier att berätta, t.ex. om den spanske conquistadoren Hernán Cortés och hans häst. När Cortés kom till utsiktsplatsen var hästen i så dåligt skick att den dog. Eftersom maya-indianerna var duktiga skulptörer, skulpterade de en ny häst till Cortés. Likheten med legenden om den trojanska hästen var slående men hur som helst… nu lär hästen finnas på sjöbotten… Ingen har sett efter om det verkligen förhåller sig så och kommer naturligtvis inte att göra heller.

När jag satt på La Unión vid stranden och åt lunch slog det mig helt plötsligt att det var något som inte stämde: inga gallergrindar, inga vakter med k-pistar osv. som jag hade vant mig vid under resans gång. Vad härligt! Jag trivdes verkligen i Flores. Enligt LP-guiden är systerstaden Santa Elena lika kaotisk som Flores är mysig och det stämmer precis. Jag har aldrig sett en rörigare och dammigare småstad än Santa Elena i hela mitt liv. Jag var där i två timmar för att gå på banken och fixa bussbiljett till Río Dulce och det var tillräckligt!

Det finns inte så mycket att göra i Flores men, hör och häpna, det finns ”en biograf”. Efter en sallad på backpackerstället La Canoa tog vi en promenad och hamnade på Las Puertas. Det var en erfarenhet verkligen! Det fanns några rader med stolar i rummet och vi var kanske 5-6 personer som hade kommit för att se filmen. Apparaterna (videon, högtalarna och den vita duken) riggades upp och så startade föreställningen: The Gift, en riktig skitfilm trots många kända namn. Priset var humant i och för sig, 10 quetzales (9kr). Jag tror inte att jag skulle kunna spendera någon längre tid i Flores men jag är glad över att ha varit där.

Här nedan bilder från utflykten, den första är tagen från utsiktsplatsen El Mirador. Observera att man inte får bära vapen eller spela trumpet på Petencito! Skylten uppmanar besökaren också till att "hålla alla sina sinnen öppna" och "lära sig av naturens öppna bok". Det gillar jag.