Den här insändaren hittade jag i en tidning på bussen häromdagen:
Sittplatserna på tåget är till för människor
TRÄNGSELTRAFIK Denna insändare är riktad till dig - ja, just du! - som sitter där bekvämt på tåget eller bussen med din väska på sätet bredvid. Trots att du ser att jag går runt och letar efter en ledig plats tar du inte bort väskan eller ens låtsas om mig. Tror du att din väska har rätt till en egen sittplats? Om jag med ett artigt leende frågar "Ursäkta, är den här platsen ledig?" låtsas du inte höra utan sitter bara där och stirrar oförstående och hoppas att jag ska gå vidare. Jag är så trött på att behöva be om ursäkt för att få sitta, så från och med idag flyttar jag din väska utan att fråga. VI SES SNART
Men kära nån! Det är mycket som så populärt heter i-landsproblem numera och här har vi ett praktexempel. Om jag har en tung ryggsäck eller väska med mig på bussen eller tåget, borde jag sitta med den i knäet bara för att mina medresenärer inte vågar/vill säga att de vill ha en sittplats just bredvid mig? Jag varken slår dig eller spottar på dig, om du frågar. Du får ett vänligt leende, jag lovar! Om du däremot är en av dem som måste sätta sig bredvid mig för att markera att det inte är OK att ta upp två platser trots att bussen är halvfull... då kan du tyvärr inte vänta dig några sympatier från mig.
Ett litet tips: Du ska inte be om ursäkt, utan bara säga till att du vill sitta. Punkt slut. Så gör jag och det har aldrig varit något problem med att få plats.
Sittplatserna på tåget är till för människor
TRÄNGSELTRAFIK Denna insändare är riktad till dig - ja, just du! - som sitter där bekvämt på tåget eller bussen med din väska på sätet bredvid. Trots att du ser att jag går runt och letar efter en ledig plats tar du inte bort väskan eller ens låtsas om mig. Tror du att din väska har rätt till en egen sittplats? Om jag med ett artigt leende frågar "Ursäkta, är den här platsen ledig?" låtsas du inte höra utan sitter bara där och stirrar oförstående och hoppas att jag ska gå vidare. Jag är så trött på att behöva be om ursäkt för att få sitta, så från och med idag flyttar jag din väska utan att fråga. VI SES SNART
Men kära nån! Det är mycket som så populärt heter i-landsproblem numera och här har vi ett praktexempel. Om jag har en tung ryggsäck eller väska med mig på bussen eller tåget, borde jag sitta med den i knäet bara för att mina medresenärer inte vågar/vill säga att de vill ha en sittplats just bredvid mig? Jag varken slår dig eller spottar på dig, om du frågar. Du får ett vänligt leende, jag lovar! Om du däremot är en av dem som måste sätta sig bredvid mig för att markera att det inte är OK att ta upp två platser trots att bussen är halvfull... då kan du tyvärr inte vänta dig några sympatier från mig.
Ett litet tips: Du ska inte be om ursäkt, utan bara säga till att du vill sitta. Punkt slut. Så gör jag och det har aldrig varit något problem med att få plats.
Ja det "ilandsproblemet" har jag inte reflekterat över innan. Något som däremot retar mig är när unga, friska människor inte lämnar plats för äldre , gravida och handikappade.
SvaraRaderaVill passa på och önska dig en trevlig midsommarhelg. Så synd att du är allergisk mot jordgubbar...
Ha,ha...måste medge att jag (ibland) har stört mig på att folk lägger väskan brevid sig på ett tomt säte när hela bussen är full. Om det är gott om plats bryr jag mig inte men som sagt är det fullt kan jag ibland tycka att det är ett mindre irritationsmoment i min tillvaro. Visst är det fånigt, men alla stör vi väl oss på ngt. :)
SvaraRaderaMen jag måste ändå säga att efter ett halvårs erfarenhet av kollektivtrafiken i Chile är det här med väskor på sätet rena drömmen i jämmförelse med chilenare som aldrig ens reser på sig för att släppa förbi en på bussen då man ska av. Gärna står det och blockerar dörrarna i tunnelbanan så att man inte kommer av...de verkar liksom ha noll känsla för att de är i vägen.
Mimo: Jag erbjuder min plats till "bättre behövande" då och då, men förvånansvärt ofta får jag ett nej, som om det var skämmigt att ta platsen då: "inte är jag väl så gammal/gaggig?" eller nåt.
SvaraRaderaJa det där med jordgubbar är lite trist. Det blir inte så många jordgubbsdaiquiris*! ;D Trevlig midsommar!
*) Har testat med melon, men det blir inte samma sak.
Nadia: Så går det till här i stan också... inte alltid men ofta. Att folk ställer sig mitt i dörröppningen när de ska kliva på tåget. Vet du hur man gör då? Jo, då tar man ögonkontakt (viktigt!), ler och säger "Ursäkta mig" och går rakt fram utan att väja tills man kommer in i deras bekvämlighetszon... då backar de. Testa det nästa gång. Det är mycket effektivt!
Grejen är att det på tunnelbanan i Santiago numera a l l t i d är så fullt av folk att man står packade som sillar. De som står längs fram skulle behöva kliva av för att lämna plats åt dom som skall av. Men det gör dom givetvis inte. Man flyttar sig inte för någon och till sist blir man rätt trött på att upprepa "ursäkta, ursäkta" för man måste ändå armbåga sig fram och folk flyttar ändå inte på sig. Att köra på hänsynslöst som en ångvält är det bästa har jag kommit fram til.
SvaraRaderaMen tack för tipset, skall testa det nästa gång;)
Det var ett tag sedan jag åkte t-bana i rusningstrafik (åker buss), men vagnarna är packade! Jag har använt din ångvältsmetod också... den är bra att ta till när inget annat hjälper. Fast det blir lite otrevligare. Det är bättre om man kan få folk att backa bara genom att titta på dem och gå rakt på utan att knuffas.
SvaraRaderaJag är lite förvånad över att mimo inte reflekterat över detta -detta är något jag tänker på OFTA. Haha! Och jag skulle aldrig FRÅGA om jag får sätta mig där, jag bara sätter mig och så får människan ta bort sin väska. Om man är rädd för att sitta bredvid nån får man väl ta bilen.
SvaraRaderaJag ber inte om att få sitta, men jag kan säga "Kan jag få sitta här?" = underförstått att jag kommer att göra det. För mig verkar det är lite ohövligt att inte säga något. Det är inget fel i att vara vänlig... då är folk oftast vänliga tillbaka.
SvaraRaderadet är väl så vi (blåfrusna) nordbor är som oftast - rädda för närhet - måste ha vårat space orubbat.
SvaraRaderamen som sagt: med vänlighet kommer vi ändå alltid längst - och så mår vi bättre av det..
ha det...
Det där med väskor på säten är visst mycket provocerande. Jag minns speciellt en gång då jag satt på en buss som i princip var helt tom. En kvinna kom på och skulle prompt sitta på platsen bredvid mig där min väska hade mage att sitta. Jag var väldigt ung och säkert väldigt provocerande där jag vräkte ut mig.
SvaraRaderaAnnars kan jag tycka att man på egen hand kan flytta sin väska om man märker att bussen är fullproppad.
När det gäller att resa sig för äldre känner jag en 80-åring som blir mycket indignerad om någon reser sig för honom. Han vill känna sig ung och viril och hoppas att ingen ska märka att han har blivit en gammal "gubbskrutt".
Pumita, det är exakt så jag också gör. Jag menade inte att jag bara sätter mig på väskan utan att säga något. :) Visst ställer jag frågan "kan jag sitta här?" men det är bara en artighetsfras att säga något, jag förutsätter såklart att jag ska sitta.
SvaraRaderaSmultronkiwi: Jo, så är det ju. Jag har också stort behov av egen space och kan visst känna ibland: "Kan inte den där människan sätta sig någon annanstans? Jag vill vara ifred." Det är ju inte alltid jag vill ha folk för nära inpå. Skulle bli galen om jag flyttade till något överbefolkat ställe.
SvaraRaderaLisa: Jag flyttar alltid min väska om jag ser att det finns få sittplatser kvar. Förutom när jag sitter försjunken i en spännande bok eller diskuterar ivrigt med någon så att jag inte märker nåt.
SvaraRaderaDet är svårt det där med "de äldre". Det är aldrig någon som har blivit arg på mig, men ibland ser man harm eller förvåning i deras ögon.
Johanna: Jag visste väl det! Den Barajagjohanna jag "känner" skulle aldrig sätta sig på en gammal tants handväska. ;D
SvaraRadera