I söndags var jag på Boka resa 2007-mässan i Globen. Det var många intressanta föreläsningar, men tyvärr kunde jag inte lyssna på alla jag ville eftersom de pågick samtidigt. Hann med Dominica och Guatemala (där har jag varit redan, men inte under påskfirandet som är speciellt i gamla huvudstaden Antigua). Presentationen jag prioriterade högst handlade om Madagaskar. Jag blev jättesugen på att åka dit för att mata lemurer med bananer och spana in kameleonter. Naturupplevelsen måste vara enastående. Resan går i augusti 2008.
Annemarie Körling skrev ett inlägg om all musik man ska hinna med att lyssna på och alla tavlor man måste se innan man dör (1001 ALBUMS YOU MUST HEAR BEFORE YOU DIE och 1001 PAINTINGS YOU MUST SEE BEFORE YOU DIE) och jag blev nästan matt av bara tanken. Jag är på samma linje: nej, jag måste inte alls. Jag gör så mycket jag hinner och har lust med. Resten får vara... eller så får jag ta det i mitt nästa liv ifall jag skulle födas på nytt. Och hur hänger detta ihop med mässan i Globen? Jo, där såldes en svensk utgåva av Patricia Schultz´ handbok för världsresenären 1000 places to see before you die (944 sidor). Jag har inte hunnit bläddra så mycket i den ännu men den verkar vara en perfekt inspirationskälla för en resenörd. Om du följer länken till Amazon kan du själv kika i den engelska versionen av boken. Den innehåller mycket spännande läsning men jag har vissa synpunkter på val av resmål när bara Copacabana och häxmarknaden i La Paz får vara med från Bolivia. Vad hände med saltöken Salar de Uyuni t.ex.? Den skulle jag inte vilja missa för allt smör i Småland.
Annemarie Körling skrev ett inlägg om all musik man ska hinna med att lyssna på och alla tavlor man måste se innan man dör (1001 ALBUMS YOU MUST HEAR BEFORE YOU DIE och 1001 PAINTINGS YOU MUST SEE BEFORE YOU DIE) och jag blev nästan matt av bara tanken. Jag är på samma linje: nej, jag måste inte alls. Jag gör så mycket jag hinner och har lust med. Resten får vara... eller så får jag ta det i mitt nästa liv ifall jag skulle födas på nytt. Och hur hänger detta ihop med mässan i Globen? Jo, där såldes en svensk utgåva av Patricia Schultz´ handbok för världsresenären 1000 places to see before you die (944 sidor). Jag har inte hunnit bläddra så mycket i den ännu men den verkar vara en perfekt inspirationskälla för en resenörd. Om du följer länken till Amazon kan du själv kika i den engelska versionen av boken. Den innehåller mycket spännande läsning men jag har vissa synpunkter på val av resmål när bara Copacabana och häxmarknaden i La Paz får vara med från Bolivia. Vad hände med saltöken Salar de Uyuni t.ex.? Den skulle jag inte vilja missa för allt smör i Småland.
Jag brukar använda guider i stil med "1000 places to see before you die" som omvänd resguide. Om en plats finns med på en såndär lista så vet jag att den högst troligen kommer innehålla långa köer, överjobbiga försäljare och en väldigt stressig sorts turister. Så kan man förbereda sig mentalt eller hålla sig undan. ;-)
SvaraRadera*asg* Ja, helt rätt! Men samtidigt finns det en anledning till varför många människor flockas till vissa ställen och då gäller det att väga för- och nackdelar för att se om det är värt det. Ofta klagar folk på att ett ställe är turistiskt utan att tänka på att de är turister själva. Jag reser gärna när det inte är säsong trots att vädret kanske inte är optimalt då osv.
SvaraRaderaJag ser den här boken lite grann som ett "uppslagsverk i värdelöst vetande" också. Kul att läsa om kapten James Cook som missade den finaste av Cook-öarna, Aitutaki, och att spåret som leder till legendariska "Djävulens näsa" (tågresa mellan Riobamba och Guayaquil i Ecuador) kallas för Vulkan-avenyn... riktigt underhållande.
Ja precis, jag har inget emot turistiga saker per se. Som du säger, det finns ju ofta en anledning. Däremot är det bra att kunna förbereda sig lite så man kan fylla fickorna med nötter innan man ställer sig i den låååånga kön eller göra som du och försöka pricka in lågsässong.
SvaraRaderaJag hängde ju mest i San Miguel de Allende och Granada när jag bodde i Latinamerika och det säger väl en hel del om hur pass äventyrlig jag är. :-D Ju fler turister och expats desto bättre Internetuppkoppling!
Nötter i fickan har jag inte tänkt på men det var ett bra tips! *piff och puff* =)
SvaraRaderaSM - och då betyder det inte Svenska Mästerskap eller nåt annat! - kom jag tyvärr aldrig till eftersom tiden tog slut men skulle mycket väl kunna tänka mig att spendera en vecka där eller så. Betydelsen av välfungerande internetuppkoppling när man är ute och backpackar bör inte underskattas! Tycker vansinnigt illa om ställen där man får springa igång datorn... och ändå laddar jag aldrig ner mina bilder. Brukar be att få dem på cd istället.
"Off season" har en annan stor fördel och det är priserna, men det finns självklart gränser för hur mycket regnperiod eller orkanvarningar man vill stå ut med. Ärligt talat, jag är inte såå himla äventyrlig heller... egentligen ganska feg och ibland rätt bekväm också. :D
Äsch, som motvals kärring jag är så tycker jag att t-shirten jag såg på mitt gamla gym sa allt: Eat well, exercise and die anyway!
SvaraRaderaDet finns en annan bok som jag tror STF har gett ut: Platser värda en omväg... Mer min stil om jag skulle få lust att utforska. Annars funkar det bäst med att helt enkelt att komma bort sig..
Precisely! Det är de som går vilse som hittar de nya vägarna. Tänk bara på stackars Columbus som läste kartan upp och ner.
SvaraRaderaDet är alltid kul med reseböcker, jag tror jag har sett boken du köpt. Man blir inspirerad och vill bara ut och resa! Ibland så räcker et med en kartbok eller google earth för att drömma sig bort och upptäcka nya platser att åka till.
SvaraRaderaOch ja, om det vill sig illa hamnar man i en turistfälla med långa köer och så, men det har sian fördelar också. Ibland är det jättejobbigt att resa om ingen kan engelska och det inte finns andra turister. Lite av varje är bäst.
Reseböcker och -guider är underbara men, precis som du säger, det behövs inte så mycket för att drömma sig bort. Andras foton och reseberättelser både på nätet och IRL får också reslusten att vakna till liv.
SvaraRaderaJag har inte så mycket erfarenhet av att resa i länder där jag inte blir förstådd på engelska eller spanska. Första gången var egentligen i Prag och det var inte helt omöjligt där heller även om jag fick ta till kroppspråk ibland. Det gäller att ha med sig lexikon för att kunna peka om man inte uppskattar rostade kackerlackor eller dylikt på tallriken. Svårare i Asien förstås där språken är så annorlunda.