Varje kväll värmer hon strykjärnet på spisen för att stryka sin blus. Det är viktigt att vara ren och fin i skolan. Hon går upp vid 5-tiden för att hinna till skolbussen som ska ta henne den långa vägen till byskolan. Hon tycker att det är roligt att gå i skolan och hon vill bli lärare när hon blir stor. Än är hon bara 12 år.
Verkligen en tänkvärd bild! För en del är skolgång ingen självklarhet och dom är beredda på stora uppoffringar för att nå sina mål. Det är nått vi borde komma ihåg när vi gnäller över småsaker. Underbar bild!
I Sverige gnäller man på att skolan är tråkig, att de serverar dålig mat, att det är slitna böcker och dålig arbetsmiljö. Mycket av det är nog sant, men i jämförelse med verkligheten i andra delar av världen så är nog den svenska skolan ganska bra. Tänkvärd bild.
Jag har ärvt ett liknande strykjärn i järn från min mormor, fast modell mindre. Fast jag skulle inte vilja stryka med det förstås när det finns ångstrykjärn.
När jag läser din kommentar tänker jag på alla bortskämda ungar i Sverige som inte inser att det är en ynnest att få en utbildning. De bara kräver och kräver och ta allt för givet.
Av egen erfarenhet kan jag bara säga att man är lyckligare när man har det som på den bilden än när man har det som vi har det. Själen mår mycket bättre. Det är det enda jag kommer att tänka på när jag ser bilden. Lycka!
Hmm... vi har det så olika...att vi överhuvudtaget kan öppna munnen och klaga...det finner jag märkligt. Jag tar hela bilden med mig in i mitt inordnade, fina, självklara liv... men ibland undrar jag vem som är lyckligast? Det kommer inte per automatik - det där med lyckan. Åh så många tankar jag får... ordlös onsdag... knappast. Anne-Marie
Nejma: Kul att du tycker om bilden! Själva bildkvaliten är ju inte så hög, men den väcker många tankar (och minnen för min egen del).
Kent: Jag tänker ungefär som du. Visst ska man ställa krav på den svenska skolan och mycket kan bli bättre men ibland blir jag alldeles matt när jag tänker på hur bra vi har det men inte har vett att uppskatta det.
Victoria och Åsa: Jag kom att tänka på barnen på den svensk-bolivianska skolan i La Paz där mitt fadderbarn studerar. De älskar verkligen att gå i skolan och jag önskar att vi kunde få våra barn att känna samma entusiasm.
Guava: Det fanns el i den här byn men jag skulle inte tro att turbomegateflonstrykjärn ligger så högt på prio-listan.
Mariann: Det är nyttigt att byta lite perspektiv ibland.
Sarah: När jag bodde hos de har människorna lovade jag mig själv att aldrig mer klaga på dåligt väder eller andra småsaker och jag har nästan lyckats hålla det... eller minimerat det iaf. Jag önskar att jag hade samma energi när jag går upp på morgnarna! :)
Tack Thérèse! Bilden är tagen i mopan-byn Ná Luum Ca i Belice, på samma ställe där jag satt med en norsk tandläkare i månskenet. Det inlägget finns här. Det finns en bild på huset där kortet är taget också (det större huset till höger).
Mimo: Jag har för mig att min mormor har haft ett sånt här strykjärn också. Jag kan inte förstå hur hon kan stryka en skinande vit blus med det här järnet utan att den blir smutsig. Helt obegripligt!
Sorbi: Jag tror att det är lätt att romantisera... på många sätt är hennes liv mycket enklare än vårt och lyckligare för att hon "ägnar sig åt det som verkligen betyder nåt", men samtidigt mycket tuffare också.
Gunnar: Ja, jag beundrar henne verkligen! Som äldst av tre syskon tar hon stort ansvar i hushållet också, förutom skolarbetet.
Annmarie: Vem som är lyckligast? Svårt att säga. Lyckan är hursomhelst inte direkt avhängigt antalet pengar på bankkontot.
Åsa: Vad roligt att du visade bilden! För en djupare insikt behövs nog att man själv upplever det hon genomlever eller åtminstone ser det på nära håll. Men bilden kan vara ett diskussionsunderlag. Nu vet jag inte hur stora dina elever är. Det beror lite på det också.
När jag var på resa i Amazonas, hade vi med oss några tonåringar, resvana visserligen, men jag hörde aldrig att de klagade! Det var nyttigt för både barn och vuxna.
Jag romantiserar inte. Jag vet att hon har det mycket tuffare, men det är också därför hon vet att uppskatta det smånna i livet, det som verkligen betyder något... Det är inte lätt att vara fattig och ha den resvägen hon har och så illa ställt, som alltför många människor omkring oss har. Jag väger bara in min egen erfarenhet av mina släktingar som trots att dom har det riktigt tufft, fattigt och inte hade varken el eller rinnande vatten när jag var mindre, ändå var å så mycket lyckligare än någon annan som hade det bättre ställt...
Sorbi: Jag förstod hur du menade och det där med att romantisera var inte speciellt riktat mot just dig. Vad jag menar är att det är lätt att ha en förskönande bild om hur det är att leva under enkla och knappa förhållanden om man inte har upplevt det själv. Jag håller med dig om att man på många sätt har ett bättre liv när man inte springer i ekorrhjulet och samlar på sig en massa saker.
Om jag går till mig själv är det lätt för mig att tycka att det är jättespännande att bo i regnskogen och leva på ris, yuca och bananer till frukost, lunch och middag, tvätta sig i floden, halka runt på leriga stigar för att ta sig till odlingarna, sitta i mörkret och lyssna på historier om förfäder som halshögg sina fiender osv. Det är lätt för mig för att jag vet att jag kommer därifrån. Jag behöver inte riskera livet för att jag har en enkel infektion, jag behöver inte oroa mig för att min familj kanske inte får äta sig mätta varje dag osv. Jag har en helt annan grundtrygghet.
Nu blir det här för långt... det är egentligen en annan diskussion.
Men det är en intressant diskussion. Många avvåra problem här är ju lyxproblem. Men det där ekorrhjulet är inte så roligt. Stressen är väl värst. Det är en fin bild. Hoppas flickan får ett bra liv! Och verkligen orkar kämpa så att hon blir lärare.
Varje kväll värmer hon strykjärnet på spisen för att stryka sin blus. Det är viktigt att vara ren och fin i skolan. Hon går upp vid 5-tiden för att hinna till skolbussen som ska ta henne den långa vägen till byskolan. Hon tycker att det är roligt att gå i skolan och hon vill bli lärare när hon blir stor. Än är hon bara 12 år.
SvaraRaderaVerkligen en tänkvärd bild! För en del är skolgång ingen självklarhet och dom är beredda på stora uppoffringar för att nå sina mål. Det är nått vi borde komma ihåg när vi gnäller över småsaker. Underbar bild!
SvaraRaderaI Sverige gnäller man på att skolan är tråkig, att de serverar dålig mat, att det är slitna böcker och dålig arbetsmiljö. Mycket av det är nog sant, men i jämförelse med verkligheten i andra delar av världen så är nog den svenska skolan ganska bra. Tänkvärd bild.
SvaraRaderaTänk om fler ungdomar i de rikare länderna kunde uppskatta skolan på samma sätt! När jag ser den här bilden känner jag hopp inför framtiden.
SvaraRaderaPrecis som Nejma skrev, en mycket tankvard bild. Riktigt bra bild!
SvaraRaderaDen bilden skall jag visa mina elever så dom ser hur andra ser på saken. Tack för den bilden och tankeställaren!
SvaraRaderaJag hittade ett sånt där strykjärn bakom svärföräldrarnas hus för någon vecka sedan... Tog ett tag innan jag fattade hur man använde det.
SvaraRaderaSom tur är behöver jag inte använda det, köpte just ett nytt turbomegateflonjärn, fast det ligger kvar i lådan än.
Såna bilder gör mig medveten om hur bra jag har haft och har det.
SvaraRaderaJa vi borde verkilgen inte gnälla så mycket här! Tänk vilken skillnad det är!
SvaraRaderaInstämmer med Nejma , fin och tänkvärd bild
SvaraRaderaJag har ärvt ett liknande strykjärn i järn från min mormor, fast modell mindre. Fast jag skulle inte vilja stryka med det förstås när det finns ångstrykjärn.
SvaraRaderaNär jag läser din kommentar tänker jag på alla bortskämda ungar i Sverige som inte inser att det är en ynnest att få en utbildning. De bara kräver och kräver och ta allt för givet.
Fin bild som väcker många tankar!
Av egen erfarenhet kan jag bara säga att man är lyckligare när man har det som på den bilden än när man har det som vi har det. Själen mår mycket bättre. Det är det enda jag kommer att tänka på när jag ser bilden. Lycka!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaTänk vad annorlunda det är för henne jämfört med hur vi har det.
tänk att gå upp så tidigt.Att hon orkar!
:)
Hmm... vi har det så olika...att vi överhuvudtaget kan öppna munnen och klaga...det finner jag märkligt. Jag tar hela bilden med mig in i mitt inordnade, fina, självklara liv... men ibland undrar jag vem som är lyckligast? Det kommer inte per automatik - det där med lyckan. Åh så många tankar jag får... ordlös onsdag... knappast. Anne-Marie
SvaraRaderaI vilket land är bilden tagen?
SvaraRaderaNejma: Kul att du tycker om bilden! Själva bildkvaliten är ju inte så hög, men den väcker många tankar (och minnen för min egen del).
SvaraRaderaKent: Jag tänker ungefär som du. Visst ska man ställa krav på den svenska skolan och mycket kan bli bättre men ibland blir jag alldeles matt när jag tänker på hur bra vi har det men inte har vett att uppskatta det.
Victoria och Åsa: Jag kom att tänka på barnen på den svensk-bolivianska skolan i La Paz där mitt fadderbarn studerar. De älskar verkligen att gå i skolan och jag önskar att vi kunde få våra barn att känna samma entusiasm.
SvaraRaderaTack Michael!
Guava: Det fanns el i den här byn men jag skulle inte tro att turbomegateflonstrykjärn ligger så högt på prio-listan.
SvaraRaderaMariann: Det är nyttigt att byta lite perspektiv ibland.
Sarah: När jag bodde hos de har människorna lovade jag mig själv att aldrig mer klaga på dåligt väder eller andra småsaker och jag har nästan lyckats hålla det... eller minimerat det iaf. Jag önskar att jag hade samma energi när jag går upp på morgnarna! :)
Tack Thérèse! Bilden är tagen i mopan-byn Ná Luum Ca i Belice, på samma ställe där jag satt med en norsk tandläkare i månskenet. Det inlägget finns här. Det finns en bild på huset där kortet är taget också (det större huset till höger).
SvaraRaderaMimo: Jag har för mig att min mormor har haft ett sånt här strykjärn också. Jag kan inte förstå hur hon kan stryka en skinande vit blus med det här järnet utan att den blir smutsig. Helt obegripligt!
Jag visade mina elever bilden idag, deras enda kommentar var: Åhhh, vi har det ganska bra! Den är väkdigt tänkvärd och fin.
SvaraRaderaSorbi: Jag tror att det är lätt att romantisera... på många sätt är hennes liv mycket enklare än vårt och lyckligare för att hon "ägnar sig åt det som verkligen betyder nåt", men samtidigt mycket tuffare också.
SvaraRaderaGunnar: Ja, jag beundrar henne verkligen! Som äldst av tre syskon tar hon stort ansvar i hushållet också, förutom skolarbetet.
Annmarie: Vem som är lyckligast? Svårt att säga. Lyckan är hursomhelst inte direkt avhängigt antalet pengar på bankkontot.
Åsa: Vad roligt att du visade bilden! För en djupare insikt behövs nog att man själv upplever det hon genomlever eller åtminstone ser det på nära håll. Men bilden kan vara ett diskussionsunderlag. Nu vet jag inte hur stora dina elever är. Det beror lite på det också.
SvaraRaderaNär jag var på resa i Amazonas, hade vi med oss några tonåringar, resvana visserligen, men jag hörde aldrig att de klagade! Det var nyttigt för både barn och vuxna.
Jag romantiserar inte. Jag vet att hon har det mycket tuffare, men det är också därför hon vet att uppskatta det smånna i livet, det som verkligen betyder något... Det är inte lätt att vara fattig och ha den resvägen hon har och så illa ställt, som alltför många människor omkring oss har. Jag väger bara in min egen erfarenhet av mina släktingar som trots att dom har det riktigt tufft, fattigt och inte hade varken el eller rinnande vatten när jag var mindre, ändå var å så mycket lyckligare än någon annan som hade det bättre ställt...
SvaraRaderaSorbi: Jag förstod hur du menade och det där med att romantisera var inte speciellt riktat mot just dig. Vad jag menar är att det är lätt att ha en förskönande bild om hur det är att leva under enkla och knappa förhållanden om man inte har upplevt det själv. Jag håller med dig om att man på många sätt har ett bättre liv när man inte springer i ekorrhjulet och samlar på sig en massa saker.
SvaraRaderaOm jag går till mig själv är det lätt för mig att tycka att det är jättespännande att bo i regnskogen och leva på ris, yuca och bananer till frukost, lunch och middag, tvätta sig i floden, halka runt på leriga stigar för att ta sig till odlingarna, sitta i mörkret och lyssna på historier om förfäder som halshögg sina fiender osv. Det är lätt för mig för att jag vet att jag kommer därifrån. Jag behöver inte riskera livet för att jag har en enkel infektion, jag behöver inte oroa mig för att min familj kanske inte får äta sig mätta varje dag osv. Jag har en helt annan grundtrygghet.
Nu blir det här för långt... det är egentligen en annan diskussion.
Den tar vi en annan gång. ;-)
SvaraRaderaMen det är en intressant diskussion. Många avvåra problem här är ju lyxproblem. Men det där ekorrhjulet är inte så roligt. Stressen är väl värst. Det är en fin bild. Hoppas flickan får ett bra liv! Och verkligen orkar kämpa så att hon blir lärare.
SvaraRaderaSorbi/sobri: Nu får du bestämma dig vad du ska heta! ;) Ja, den diskussionen är riktigt intressant. Det kanske blir ett inlägg framöver.
SvaraRaderaBoella: Hennes chanser verkar rätt goda. Hon har ambitiösa föräldrar och just det faktum att hon har möjlighet att utbilda sig är ett gott tecken.