25 november 2007

Månadens inlägg - svenskhet

Nu är jag sent ute eftersom Månadens inlägg hos Tolken oftast publiceras den 20. varje månad men eftersom temat intresserar mig skriver jag ändå trots att jag är nästan en vecka försenad. Månadens inlägg handlar om svenskhet. Min sverigefinska bild av svenskhet kanske avviker från uppfattningen som en person med helsvenska rötter har. Jag brukar säga att jag plockar russinen ur båda kakorna men eftersom jag har bott i Sverige i många år och har integrerats väl i det svenska samhället och kulturen har jag säkerligen blivit något hemmablind. Jag får också gåshud precis som vilken svensson som helst när Kajsa tar VM-guld och är stolt över Sverige när landet utmärker sig på ett positivt sätt. Jag försöker vara varsam i min kritik (en finne är mer rättfram men jag gör så gott jag kan) och lyfta fram det positiva också. Det är ofta känsligt när en som inte är svensk kritiserar Sverige och svenskar. Det kan andra svenskar göra men inte någon som inte har blågula rötter. Hursomhelst, jag har brainstormat för mig själv och punktat några egenskaper som kännetecknar många svenskar.

Att vara svensk är
- att vara jämställd och rättvis.
- att vara frigjord.
- att vara punktlig och att hålla tider.
- att vara glad och positiv. En svensk värdesätter de egenskaperna mycket men jag vet inte hur väl han/hon lever upp till dem. Andra som har skrivit Månadens inlägg säger att en svensk gnäller mycket men jag upplever inte svenskar som gnälliga i största allmänhet.
- att vara kompis med sina barn.
- att ha ett extremt säkerhetstänkande. Någon med elak tunga har sagt att svenska barn har hjälm inomhus för att de kan slå sig. Jag skulle inte gå riktigt så långt.
- att vilja nå samförstånd i alla lägen.
- att dra sig för att säga rakt ut vad man tycker, speciellt om det handlar om obekväma saker. En svensk lägger hellre locket på och luftar sina fördomar inför andra som har samma åsikt.
- att ha en stark integritet.
- att ha svårt för auktoriteter. På många svenska arbetsplatser har chefen svårt för att peka med hela handen och bestämma. Man ser hellre att hela arbetsgruppen är med och diskuterar, både på gott och ont.
- att vara lagom och att inte sticka ut.
- att ha tillit som gränsar till blåögdhet. En svensk utgår ifrån att man kan lita på alla och blir kanske lurad eller bränd medan människor i många andra kulturer är misstänksamma och ifrågasättande när de träffar nya människor och bygger upp sin tillit vartefter. Omvänd ordning med andra ord.
- att som kollektiv agera världspolis och moraltant gentemot andra länder.
- att ha gott självförtroende men inte lika god självkänsla.
- att vara skrytsam och att ha en övertro till sin egen förmåga, iaf utåt för att det är viktigt att hålla skenet uppe.
- att ta ett stort socialt ansvar och att hjälpa andra som har det svårt, både i Sverige och i andra länder.
- att vara solidarisk.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Men det här dyker upp i huvudet just nu. Sedan finns det några mer banala saker som jag kopplar ihop med svenskhet och det är bl.a. att tacka i tid och otid (jag säger inte att det är dåligt men det är en märkbar skillnad mot många andra kulturer), att dansa små grodorna till både jul och midsommar, att äta vardagsmat när det är fest (korv och köttbullar), att sjunga allsång och att ta av sig skorna inomhus osv.

22 kommentarer:

  1. Det här var jätteintressant, särskilt eftersom du har ett annat perspektiv än jag, t.ex.
    Visst blir man färgad av vad man jämför med? För fast du har varit i mânga hörn av världen jämför du kanske med finnar när du ska beskriva svenskar. Jag tycker att spanjorerna skryter och att svenskarna är extremt blygsamma och alltid mâste ursäkta sig om de säger nâgot positivt om sig själva. Men du tycker tvärt om.
    Precis som jag tycker att spanjorerna är machistas och latinamerikanerna brukar tycka tvärt om.
    Fast jag hâller med om väldigt mycket. Särskilt säkerhetstänkandet, det är vi nog världsbäst pâ ;-)
    Förresten, kan du inte förklara det där med frigjord och självförtroende/självkänsla?
    Jag vill absolut inte ta upp för mycket av din tid :-D

    SvaraRadera
  2. Å, här kunde jag känna igen mig själv en hel del. (Fast jag är ganska misstänksam av mig, men många jag känner är, i mina ögon då, lite för godtrogna till och från. Sedan visar det sig att personen som verkade så trevlig och underbar inte alls är det, och då blir det istället prat om vart världen egentligen är på väg, och liknande kommentarer.) Säkerhetstänkandet har jag inte tänkt på, men nu när du skriver om det stämmer det verkligen. Dessa ständiga vägbulor, t.ex.! Tackandet är ganska roligt också... jag minns t.ex. när jag skulle lära min italienska kompis olika sätt att säga tack på på svenska - det blev ganska många varianter till slut.

    På tal om skor eller inte inomhus: hur är det egentligen i Finland?

    SvaraRadera
  3. Det var många träffande saker du har lyckats lista. Skrattade gott. Håller med dig i det mesta. Även jag skrev

    -att ta ett stort socialt ansvar och att hjälpa andra som har det svårt, både i Sverige och i andra länder.
    - att vara solidarisk.

    när jag skrev mitt inlägg om svenskhet men var egentligen osäker på om det stämmer eller är något som jag vill ska stämma.Men om du instämmer i det kanske jag int är helt fel ute ;)

    Förresten så vill jag ha svaren på geografifrågan snart. Har kikat in här flera gånger igår och idag och hoppats på svar.

    SvaraRadera
  4. Anna: Ja, allt är relativt. I förhållande till en finne är en svensk pratsam men i förhållande till en spanjor väldigt tystlåten. Grova generaliserar men bara för att ta ett exempel.

    I första kapitlet refererar jag till min finska bakgrund men det var inte meningen att jag skulle jämföra Sverige med Finland. Jag tänkte inte så när jag skrev listan förutom på punkterna om rättframhet och hierarier på arbetsplatsen. Där skiljer sig det svenska från den Finland jag minns. Till exempel det här med hur man litar på folk tills motsatsen bevisas känner jag igen mig i men har mött det motsatta under mina resor.

    När jag tänker efter har jag kanske inte helt lätt att bestämma mig för vilka punkter jag ser "utifrån" och vilka jag har tagit till mig eller haft de egenskaperna innan jag kom till Sverige.

    SvaraRadera
  5. Ja, just det, Anna: Jag förklarar gärna. Det är en prioriteringsfråga. ;) Jag får tänka efter lite först.

    Elisabeth: Som jag skrev i min förra kommentar har jag inte jämfört Sverige med Finland utan försökt att plocka fram sånt som jag upplever som typiskt svenskt.

    Jag utgår också ifrån att folk är pålitliga och trevliga tills jag får anledning att tro något annat. Därmed inte sagt att jag är blåögd. Jag har nästan aldrig på mig skor inne (där gör vi lika i Sverige och Finland)

    SvaraRadera
  6. Thérèse: Jag tycker att svenskar är duktiga på att hjälpa andra. Det var många som åkte ner och var med i Spanska inbördeskriget t.ex. Vi samlar ihop mycket pengar på olika galor, har fadderbarn osv. Det jag tycker är lite märkligt är att storstadsregionerna är sämre på det än mindre orter ute i landet som har sämre resurser.

    Ja, svaren kommer! Jag har bara inte hunnit. Var ute hela dagen och nu när jag fick tid att sitta framför datorn tog jag Månadens inlägg först så att det blir gjort. Men nu så... du var jätteduktig kan jag avslöja! ;)

    SvaraRadera
  7. Jättebra skrivet, tycker jag. :)

    SvaraRadera
  8. Huvudet på spiken tycker jag! Jag som ändå är född i Sverige men har andra rötter, bla finska, håller med dig helt och hållet. Jag ser också dessa punkter som rätt svenska... Funderade på om det fanns något mer som jag kunde eller skulle tillföra men jag kommer inte på något... :-)

    SvaraRadera
  9. “Anna Malaga sa... Förresten, kan du inte förklara det där med frigjord och självförtroende/självkänsla?”

    Här kommer en kort förklaring, Anna: Eller jag kanske ska berätta en rolig grej först... jag googlade nämligen på skoj på ordet frigjord och det första jag fick fram var en rubrik med “vaniljsex”. Hhrmm, undrar vad det är? Det var inte riktigt det jag var ute efter. *asg*

    Vad jag menar med frigjordhet är att en svensk har ett relativt öppet och fördomsfritt förhållningssätt till sex. Naturligt eller lössläppt och alla nyanser däremellan... det beror på betraktaren. Jag lägger ingen värdering i det utan konstaterar bara att det är så. Det är mer accepterat att ha sex utan att ha en relation (som mellan kk eller one night stands) än i många andra kulturer.

    När det gäller självförtroende och självkänsla, upplever jag att en svensk gärna hävdar sig genom att prestera och äga saker men känner sig mindre säker när det kommer till att duga och känna sig värdefull som den man är. Men det erkänner han/hon inte gärna. Om jag ska jämföra med det Finland jag minns (det är ändå det jag känner till bäst av andra kulturer), tror jag att en finne, som också höjer sitt egenvärde genom att prestera, lättare erkänner sina brister och medger att självkänslan inte är på topp. Jag har en bild av att spanjorer har bättre självkänsla än både finnar och svenskar men jag vet inte om den stämmer.

    Jove: Visst var det. ;)

    Sobri: Så heltäckande kan det väl inte ha varit! ;) Inga reflektioner från ett riktigt svensson-liv?

    SvaraRadera
  10. Jo förresten. Det som jag tycker är typiskt svenskt är rädslan för hur allt kan tolkas negativt... eller kanske det är ett drag här där jag bor... Om någon till exempel säger: "Å vad fin du är i håret." Så följs det nästan genast av "Fast det var jättefint innan också". Som om det ena förtar det andra...
    Eller..."Vad fin du är i kjol" följs också nästan genast av "du är fin i byxor också..." Kan det inte bara stanna vid att något är fint eller bra.

    SvaraRadera
  11. Är alla såna där du bor?

    SvaraRadera
  12. Det här var verkligen intressant, och jag tror att Anna i Malaga har helt rätt när hon säger att det beror pâ vilket perspektiv man har.
    Solidaritet och tillit är nagot som jag alltid framhaller med stolthet, i synnerhet i jämförelse med Frankrike där man är ganska misstänksam och avskärmande. Dessutom tror jag att svenskar är ganska ansvarstagande, i relation till vâra politiker. Vi förväntar oss inte att de ska lösa allting at oss, utan vi inser att vi kan astadkomma förändring. I sôdra europa är man nog mer fatalistiska och "tvâr sina händer".
    Jantelagen tror jag att vi äntligen skakat av oss, eller?
    Oj, vilken besvärligt lâng kommentar det blev... ;)

    SvaraRadera
  13. Kul inlägg och jag håller nog med om det mesta. Själv reagerar jag mest på hur latinos (honduraner) är i förhållande till svenskar.

    Att vi äter vardagsmat till fest har jag inte tänkt på, men nu ser jag fram emot ett svenskt julbord med köttbullar och korv. Knäckebröd med falukorv skulle inte heller sitta fel.

    Beträffande frigjordheten i Sverige så kan nämnas att en amerikan beskrev hur honduranska tjejer är. Alla är nästan oskulder. De har haft sex en gång med en långvarig pojkvän, fast han kom inte in ordentligt. Amerikanen undrade om det var något de lärde ut i skolan här då han hört det av så många. Sedan hoppar de glatt i säng med honom efter några dagars bekantskap...

    I Sverige är vi nog ärligare om våra erfarenheter, kanske för ärlig ibland.

    Godtrogna kan nog stämma. I Spanien har de tydligen ett uttryck för att vara godtrogen "att göra sig svenk". Här verkar dock ingen känna till det.

    SvaraRadera
  14. Nej inte alla, men många :-)

    SvaraRadera
  15. Sara: Javisst, det var jättejobbigt att läsa hela den långa kommentaren! ;)
    Nej, tvärtom, mer sånt!

    Var och en har sin referensram och relaterar mest till sin egen kultur. En fördel (och en rikedom) är förstås om man "känner till" (det var inget bra ord men jag kommer inte på nåt bättre just nu... ta till sig kanske...) flera kulturer.

    Jag har aldrig upplevt att Jante-lagen skulle ha varit stark i Sverige. Men det kanske är nåt gammalt som folk "tjatar om" fast det egentligen inte existerar längre?

    Sobri: Vad skönt då! Vet inte om det är nåt speciellt drag hos "dina grannar" men det låter som att man är rädd för att säga vad man tycker och rädd för vad andra tycker om det man säger. Ojoj, nu vrickade jag tungan nästan...

    SvaraRadera
  16. Kent:"I Sverige är vi nog ärligare om våra erfarenheter, kanske för ärlig ibland."

    Kanske inte för ärlig men för öppen. Man behöver ju inte berätta allt. Det är inte förknippat med skuld och skam eller att man inte törs utan för att det är en privatsak. Om det skulle vara något typiskt finskt låter jag vara osagt. Tror snarare att det har mer med uppfostran och sånt att göra.

    Men det är inte bara det utan synsättet är annorlunda. Det är inte lika mycket tabu och förbud kring sex i Sverige som det är i många andra kulturer.

    SvaraRadera
  17. Vilken intressant diskussion. Den förklaringen pâ frigjord hâller jag med om, när det gäller svenskar. Nu väntar jag pâ förklaringen av vaniljsex :-D
    Om Kents kommentar: Ja, här i Andalusien kan man ocksâ göra lite hur man vill, men det är viktigt att ha en viss officiell fasad. Men jag mâste pâpeka att "hacerse el sueco" är att lâtsas som man inte hör/förstâr.
    Det där med självkänslan hade jag inte tänkt pâ, intressant reflexion. Menar du att svenskar är ofta osäkra innerst inne, men ofta vill erkänna det?
    Där jag bor, har folk ett enormt självförtroende, ofta för att de av familjen hela tiden fâr höra hur fantastiska de här. Men mânga är ganska osäkra "pâ djupt vatten".

    SvaraRadera
  18. Anna: Ja, det är min bild av svensken. Jag menar förstås inte att alla är osäkra men många gånger har jag upptäckt att skenet bedrar. När man skrapar lite på ytan försvinner masken som säger "störst, bäst och vackrast". Inte så bra formulering kanske, lite överdriven, men allt ska vara så perfekt och tillrättalagt. Inte undra på att man ofta säger "även solen har fläckar". Det är en bra förklaring till när man inte räckte till eller när något inte blev som man hade tänkt sig.

    P.S. Jag lovar att berätta allt om vaniljsex så fort jag vet. Det värsta är att jag antagligen inte är så frigjord att jag klarar av att klicka på en sån där länk och se vad som döljer sig bakom. ;)

    SvaraRadera
  19. http://www.youtube.com/watch?v=j5g2fg86gUw

    Apropå svenskhet... Lite sent men ändå...

    SvaraRadera
  20. Tack för tipset! Ska genast kolla den! :)

    SvaraRadera
  21. Ledsen att kommentaren kommer så sent. När jag var liten (ca 1 ½ år) hade jag hjälm inom hus...
    Mina barn har inte det :-)
    Kul & träffsäkert.

    SvaraRadera
  22. Ibland räcker inte tiden till. Känner igen det mycket väl.

    Oj, år det sant? Jag trodde mest att det var en skröna. Kan förstå det om man har ett blödarsjukt barn eller liknande men annars får man väl försöka sanera bort de värsta farorna (och ömtåliga sakerna) när man har småbarn.

    SvaraRadera