22 november 2008

Ett ögonblick i Santiago

Mitt i gågatan La Ahumada
ligger en man på mage
och stirrar ner i en pappkartong.
Mer apatisk än nyfiken.
Jag går lite närmare och ser
att det ligger några mynt i lådan.
När jag lyfter blicken igen
ser jag att han inte har några ben.

Samtidigt, inte så långt därifrån,
bygger man lyxiga lägenheter
med havsutsikt och en segelbar pool
som är över en kilometer lång.
I dagens Chile bor de som har
i condominios* med vakter
och de som inte har
på gatan med en pappkartong.

*bostadsrätt i ett reservat som bevakas av vakter i kur (och vägbommar) så att obehöriga inte kan komma in i området.

14 kommentarer:

  1. Jag tappade bort ditt tips om matställen i San Telmo (BA), tyvärr kan jag inte hitta det. Jag är på väg dit nu på lördag em men det blir säkert en sväng till dit senare, så har du stället i minnet är det bra.
    + 25 grader i skuggan och ikväll blir det koncert utanför hotellet. Canal Terece är här för att spela in.

    SvaraRadera
  2. Un momentito, jag kollar. Bueno, de jag tipsade om var Rosa de los Vientos (Bar de Tapas) på Defensa 1376, bredvid Hipopótamo (som ligger vid Parque Lezama) finns en krog som jag inte kommer ihåg namnet på men som är mycket bra (på högersida när man kommer från Plaza Dorrego-hållet). Caféet mittemot Flodhästen har supergott kaffe. Och så har du Manolo på Bolívar 1299 som inte alls är dumt om man äter kött. Beställ inte fisk, den är oätlig.

    +25 grader och utomhuskonsert låter inte fel! Önskar dig en fortsatt trevlig resa!

    SvaraRadera
  3. En bra summering av dagens Chile i bara ett par rader!
    Tragiskt är bara förnamnet. Speciellt som man gärna målar upp Chile som Sydamerikas underbarn, och så är det ju kanske inte riktigt.

    Fast att ha portvakter (oavsett om de sitter i kur eller inne i sjalva byggnaden) som kontrollerar vem som kommer in och ut ur fastigheten är rätt vanligt. Man behöver absolut inte vara svinrik för att bo så men samtidigt är den här typen av bostäder förstås inte tillgängliga för alla.

    SvaraRadera
  4. Tack, Nadia! Visst har en del fått det bättre i Chile men en femtedel av folket lever under existensminimum och det är inte mycket att skryta med.

    Jag hade förmånen att besöka ett projekt med halvfärdiga hus (vår reseledare kunde prata in sig var som helst! "möjliga köpare" sa han, haha) och vi fick se en "piloto" - visningslägenhet kanske det heter på svenska. Huset (som fortfarande var en byggarbetsplats) fanns på kusten och mellan huset och havet fanns alltså en pool som var över en kilometer lång. Det var groteskt!

    Jag har viss förståelse för att folk vill skydda sig själva och sina familjer och barrikerar sig i sina hus där brottsligheten är hög men det handlar också mycket annat, t.ex. om status att bo så här. Det är mycket viktigt med "show off", visa att man har.

    Att ha en portvakt i huset är nåt annat. Det kan vara trevligt till och med.

    SvaraRadera
  5. Det kunde lika gärna ha varit här i Brasilien!
    Samma sak gäller här för de rika. Det är viktigt att visa att man har råd att bo där det är "fint", att äta på de dyraste restaurangerna och åka på semester till svindyra ställen vid kusten. Men är det inte så på många ställen i världen för de som har råd...
    Att bo i en Condomina har väl också med trygghet att göra. Det är väldigt vanligt här och inte bara bland rika.

    SvaraRadera
  6. I rättvisans namn borde jag kanske tillägga att det kunde ha varit i Sverige också även om vi inte har några reservat med vakter. Klasskillnaderna är inte lika tydliga i det svenska samhället - och inte lika stora som i många latinamerikanska länder, speciellt i Brasilien - men de finns. Och det finns uteliggare i storstäder här hemma med.

    Jovisst har det med trygghet att göra så på sätt och vis kan man förstå det också (som jag var inne på i min tidigare kommentar). Det är förstås svårt att sätta sig in i hur "reservat-folket" tänker men det känns mycket främmande för mig att vilja bo så trots allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst har vi "reservat" också i Sverige,,!!
      T.o.m. på grann-gårdar.. dvs att det tragiska är att man inte behöver bo så långt ifrån varandra, t.ex. på var sin sida en skola, och ändå inte känna varandra..
      Men ändå ha en massa meningar om "dem därborta"!!!!!!
      Trots samma stadsdel.. samma stad..

      Vi människor är så patetiska!
      Vi dömer så fort!
      Tänk om vi alla "adopterade" minst en främling om året..

      eftersom:
      EN FRÄMLING ÄR JU FAKTISKT BARA EN VÄN DU INTE HAR LÄRT KÄNNA ÄNNU
      ELLER?????

      Radera
    2. Hej Gittane! Så roligt att du har hittat till min blogg. Läste precis din hälsning i gästboken och blev glad över en ny bloggvän. :)

      Det här inlägget skrev jag för tre år sedan, efter resan till Chile. Det värsta i Sverige är egentligen att vi går åt helt fel håll nuförtiden, klasskillnaderna och inkomstklyftorna ökar. Vi byter ut generell välfärd mot välgörenhet. Det gör mig så arg!

      Radera
  7. Det är svårt att hantera det där med fattigt kontra rikt. Lätt att tycka saker, men vad gör jag själv?

    SvaraRadera
  8. Visst är det svårt! Det kanske låter skrytigt men det är absolut inte min mening, är inte speciellt självgod av mig... men jag tycker faktiskt att jag gör vad jag kan. Det är också en viktig insikt att en ensam person inte kan "frälsa hela världen" utan det handlar om "var och en efter sin förmåga".

    Om man nu ska prata om tiggeri så säger jag konsekvent nej för att inte hamna i en situation där jag "vill ge till alla". Jag väljer andra kanaler istället.

    SvaraRadera
  9. Ja, man får göra så - välja sina egna kanaler. Insikten om att jag själv kan göra något men inte allt är nog viktig.
    En bra sak är att prata om det. Då finns det.

    SvaraRadera
  10. Det är likadant här i Mexico, det är hemskt och se men det hemskaste är att man "vänjer sig" efter ett tag. Det går inte att gråta varje gång man ser ett gatubarn och det går inte att rädda alla. Men att vänja sig ska inte vara samma sak som att ignorera..

    SvaraRadera
  11. Att vänja sig är inte samma sak som att ignorera eller att acceptera men det är viktigt att bli berörd för den dagen man inte blir det längre har man inte mycket hopp kvar.

    SvaraRadera
  12. Helt underbara människor på denna sida!
    Medmänniskor och inte mot-människor!
    Tack för att ni finns!
    Varma kramar

    SvaraRadera