Pumitas sanningar 1 + 2

1. Jag har visat prov på mina ryskakunskaper för en bartender i Madrid.

Helt sant och inte så svårt att tro på, antar jag. Jag använde några fraser som Hej! och Skål! och borde ha stannat vid det men jag skröt för Ivan som han hette att jag kunde sjunga ryska sånger också... Förnuftet vann  till slut som tur var så jag slapp skämmas (jo, jag var nykter). Min ryska idag är obefintlig (var ngt bättre då). På kartan över mina resmål ser det ut som att jag har rest över hela gamla Sovjet men det stämmer inte. Kryssade i USSR eftersom det inte gick att välja städer och hela landet färgades rött. Jag har bara varit i St Petersburg.

2. Jag har torkat vita byxor under en handtork på en restaurangtoalett i Ronda.

Stämmer också, tyvärr. I efterhand kan jag skratta åt det men just då var det inte så kul. Så här var det: Jag ska luncha på en liten krog och är tidigt ute... har väl inte vant mig vid de spanska mattiderna än. Stället är tomt och jag är alltså enda gästen för tillfället. Rätt skönt med tanke på vad som händer sedan. Jag förklarar för servitören (= ägaren, gissningsvis av arabiskt ursprung) att jag inte äter kött och han lovar att laga en god gryta med grönsaker  och kokt ägg i tomatsås till mig. Jag sitter och läser i godan ro för det tar tid. När maten väl kommer är den värd all väntan. Vid det laget är jag jättehungrig och grytan som sagt supergod. Jag slevar i mig glupskt - tills jag råkar tappa en stor potatisbit (med mycket tomatsås förstås!). Den landar... ja, jag behöver kanske inte gå in på några detaljer men den röda fläcken på mina vita byxor är inte vacker! Och man behöver inte  ha speciellt mycket fantasi för att tro att det är något annat än tomatsås.

Att skölja i kallt vatten är bra knep till att få bort tomatfläckar från kläder (om man gör det på en gång), har jag hört, så jag rusar in på toaletten, sliter av mig byxorna och sköljer dem länge och väl under kranen. Nu är fläcken bara svagt rosa men stor och mycket blöt. Jahapp, och vad gör jag nu? Jo, jag trycker på handtorken och börjar torka mina byxor. Efter kanske en kvart och 5011 tryck på knappen är byxorna nästan torra. Bara en liten stund till. Någon knackar på dörren. Jag låtsas att jag inte hör. Trycker på knappen en gång till. Hallå där! Vad är det som händer? Jag svarar inte. Trycker på handtorken en gång till. Nu börjar ägaren bli otålig och bankar på dörren. Han kanske tror att torken har gått sönder. Han rycker i handtaget och lyckas nästan slita loss dörren som verkar något skranglig. Då känner jag mig tvungen att säga något och utbrister: Jag kommer alldeles strax. Skamsen drar jag på mig byxorna (de är torra, jippii!) och går tillbaka till bordet. Maten är kall men jag äter upp den ändå, den här gången betydligt försiktigare, utan att spilla. Lämnar ordentligt med dricks när jag går. Behöver kanske inte tillägga att jag känner hans blickar i ryggen när jag avlägsnar mig från platsen.

Här finns de övriga alternativen.