2 januari 2011

Pumitas sanningar 1 + 2

1. Jag har visat prov på mina ryskakunskaper för en bartender i Madrid.
Helt sant och inte så svårt att tro på, antar jag. Jag använde några fraser som Hej! och Skål! och borde ha stannat vid det men jag skröt för Ivan som han hette att jag kunde sjunga ryska sånger också... Förnuftet vann  till slut som tur var så jag slapp skämmas (jo, jag var nykter). Min ryska idag är obefintlig (var ngt bättre då). På kartan över mina resmål ser det ut som att jag har rest över hela gamla Sovjet men det stämmer inte. Kryssade i USSR eftersom det inte gick att välja städer och hela landet färgades rött. Jag har bara varit i St Petersburg.

2. Jag har torkat vita byxor under en handtork på en restaurangtoalett i Ronda.
Stämmer också, tyvärr. I efterhand kan jag skratta åt det men just då var det inte så kul. Så här var det: Jag ska luncha på en liten krog och är tidigt ute... har väl inte vant mig vid de spanska mattiderna än. Stället är tomt och jag är alltså enda gästen för tillfället. Rätt skönt med tanke på vad som händer sedan. Jag förklarar för servitören (= ägaren, gissningsvis av arabiskt ursprung) att jag inte äter kött och han lovar att laga en god gryta med grönsaker  och kokt ägg i tomatsås till mig. Jag sitter och läser i godan ro för det tar tid. När maten väl kommer är den värd all väntan. Vid det laget är jag jättehungrig och grytan som sagt supergod. Jag slevar i mig glupskt - tills jag råkar tappa en stor potatisbit (med mycket tomatsås förstås!). Den landar... ja, jag behöver kanske inte gå in på några detaljer men den röda fläcken på mina vita byxor är inte vacker! Och man behöver inte  ha speciellt mycket fantasi för att tro att det är något annat än tomatsås.

Att skölja i kallt vatten är bra knep till att få bort tomatfläckar från kläder (om man gör det på en gång), har jag hört, så jag rusar in på toaletten, sliter av mig byxorna och sköljer dem länge och väl under kranen. Nu är fläcken bara svagt rosa men stor och mycket blöt. Jahapp, och vad gör jag nu? Jo, jag trycker på handtorken och börjar torka mina byxor. Efter kanske en kvart och 5011 tryck på knappen är byxorna nästan torra. Bara en liten stund till. Någon knackar på dörren. Jag låtsas att jag inte hör. Trycker på knappen en gång till. Hallå där! Vad är det som händer? Jag svarar inte. Trycker på handtorken en gång till. Nu börjar ägaren bli otålig och bankar på dörren. Han kanske tror att torken har gått sönder. Han rycker i handtaget och lyckas nästan slita loss dörren som verkar något skranglig. Då känner jag mig tvungen att säga något och utbrister: Jag kommer alldeles strax. Skamsen drar jag på mig byxorna (de är torra, jippii!) och går tillbaka till bordet. Maten är kall men jag äter upp den ändå, den här gången betydligt försiktigare, utan att spilla. Lämnar ordentligt med dricks när jag går. Behöver kanske inte tillägga att jag känner hans blickar i ryggen när jag avlägsnar mig från platsen.

Här finns de övriga alternativen.

9 kommentarer:

  1. Tur att det fanns handfat och handtork inne på själva toaletten (och inte utanför) i alla fall. ;)

    SvaraRadera
  2. Ljuvlig historia! Säger som Elisabeth, tur med placeringen. Att ha lång t-shirt på sig kan vara bra också. Vissa gånger har det varit så varmt att jag har blivit alldeles genomsvettig och det har gått igenom byxorna lite taskigt placerat och då är jag väldigt glad åt lång överdel.:-)

    SvaraRadera
  3. Underbart inlägg men förstår att situationen just då inte kändes speciellt underbar! Skulle vara intressant att veta vad restaurangägaren tänkte om sin gästs besynnerliga uppförande...:-)

    SvaraRadera
  4. Ja, eller hur?! Det var lite svettigt där ett tag när ägaren stod bakom dörren (handtorken brummade så högt att det hördes i hela lokalen, dörren var ju inte så tät heller) men han gick iväg innan jag kom ut. Det är inte ofta jag har skämts så mycket men det gällde bara att hålla masken. Sedan åt jag inte där fler gånger, haha. Synd eftersom maten var så god.

    SvaraRadera
  5. Della: Det där känner jag igen. Det är inte alltid det hjälper med lösa kläder heller när det är "tillräckligt" varmt. Att jag hade vita byxor var väl inte så himla smart (tänkte antagligen på värmen när jag packade, jag som inte brukar ha vita byxor) men det var ingen "riktig ryggsäcksresa", snarare mittemellan. Hursomhelst, idag är jag äldre och klokare. ;)

    Mia: Haha, det hade jag också gärna velat veta! Turister, bah! eller nåt kanske. Fast i södra Spanien har de nog sett det mesta...

    SvaraRadera
  6. Har haft roligt en stund nu när min jäkla dator fortfarande håller på fixar till alla hål jag gjort, vill inte göra några inlägg men läsa lite kan jag ju göra.
    Svårt det här egentligen, men min magkänsla säger mej att det är nr fyra som är falsk,varför vet jag egentligen inte, kanske är så att allt annat tror jag stenhårt på att Du upplevt.
    Kul grej, kanske snor den jag oxå;)
    annette

    SvaraRadera
  7. Gud vad jag skrattade!!!! Suveränt berättat - så bildligt liksom:-)))
    Nu väntar jag med spänning på historier 3-7, väl värda att vänta på antar jag då du håller oss på sträckbänken;-)

    SvaraRadera
  8. Annette: Sno på bara, kan tänka mig att du har en del att berätta också. ;)

    BP: Tack! Sträckbänk var nog inte tanken... men eftersom jag vill berätta the whole truth and nothing but the truth så tar det sin lilla tid att skriva. Fortsättning följer!

    P.S. Det finns fortfarande en chans att vara först med det rätta svaret! ;)

    SvaraRadera
  9. Skrattade gott åt dina sanningar :) ska bli spännande att läsa de övriga.
    Kul att du kikade in hos mig, jag gillar verkligen pingviner ... det finns en liten filmsnutt oxå med en pingvin som blir jagad av späckhuggare. Smart som den är söker den skydd uppe i båten hos de som filmar :)
    Ha en trevlig Trettonhelg!

    SvaraRadera