8 april 2012

Jag älskar hen

Jag bryr mig inte om genusdebatten i sammanhanget men under alla mina år i kontakt med det svenska språket har jag inte kunnat förlika mig med att jag behöver göra skillnad på kön i personliga pronomen, singularis tredje person. Varför? Det framgår oftast med all önskvärd tydlighet vem man syftar på och då är det ganska ointressant att poängtera att personen är av manligt eller kvinnligt kön. Dessutom gör man inte det i pluralis heller... fattas bara att vi skulle ta efter spanjorerna som markerar när det finns en endaste karl i sällskapet bland 99 är kvinnor. Livet är så mycket enklare med hen. Mitt liv är det iaf. För varje gång jag pratar om en levande varelse i tredje person får jag tänka till - nej, det kommer inte automatiskt för jag har inte det i ryggmärgen. Är grannens hund en tik eller inte? I det fallet räddas jag iofs av ordet den... med risk för att uppfattas som respektlös av grannen som tycker att hunden är finast i hela världen. Eller ännu värre, grannen har tre döttrar och den yngsta av dem, han är bara tre år. Ööh, nu gjorde jag det igen! Så snälla, var inte så konservativa - släpp fram hen! Och inte behöver man böja ordet i akkusativ... bara säg som många gör idag: Vad är det för fel på hen? Lätt som en pannkaka. Nu går hen ut. Chauu!

10 kommentarer:

  1. Hahaha! Har otroligt svårt för hen måste jag säga. Använder det aldrig, men jag ser din poäng. Får liksom inte hen tänket in i skallen riktigt. Börjar bli gammal tror jag;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan förstå det eftersom du är van vid hon/han men för mig med hän i bagaget är det som att man försöker krångla till det i onödan. Har iofs aldrig använt hen i tal förutom när man pratar om ifall det är bra eller inte men i skrift använder jag det mer och mer. När jag pluggade spanska fick jag lära mig att skriva ell@s (alltså de om både män och kvinnor) men det är lite svårt att uttala det. ;)

      Radera
  2. Vet inte om jag älskar ordet, men tycker att det absolut behövs i svenskan ett ord som hen. Finnarna har ju ordet hän. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har ju hemmaplan på han/hon så det är förståeligt men det har ju inte jag som är uppvuxen med hän. :)

      Radera
  3. Språklig utveckling (liksom annan utveckling) är jag stark anhängare till, så jag kan gott tänka mig att testa att använda hen, fast det för mig känns lite underligt. Jag är ju inkörd på hon/han så det kommer naturligt och är ingenting jag funderar på. Jag har inget problem med hen i sig, tycker dock att anledningarna till användningen av ett könsneutral ord som har diskuterats i tidningarna verkar lite konstiga och tillkrånglade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som du säkert förstår så överdriver jag en smula men visst vore det enklare med bara ett ord. Och jag prickar nog rätt 99 gånger av 100 men är jag okoncentrerad, trött osv så blir det fel. :) Jag tror inte att man kan ändra folks attityder genom att byta ord på saker och ting. Det har vi sett förr... t.ex. när man helst inte ska säga invandrare utan nysvensk eller chokladboll istället för negerboll (fast det sista tycker jag är befogat eftersom det finns människor som tar illa vid sig av ordet). Nu spårar jag ur igen... Jag tycker att det är viktigt med öppet sinne och är också för förändringar så länge de är till det bättre. Att bara säga kategoriskt nej innan man har testat är bara dumt.

      Radera
  4. Läste en artikel om just det ordet häromdagen, tycker absolut att ordet behövs i svenska språket, sedan får ju vi "infödingar" försöka att lära oss betydelsen av ordet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid undrat vad folk menar med att man ska bevara det svenska språket (menar inte att du säger det), språket förändras hela tiden vare sig man vill eller inte. Det är inte så ofta man vill använda ord man inte förstår... om det inte är så att man vill göra sig märkvärdig förstås. ;)

      Radera
  5. Jag har nog använt hen ett bra tag eftersom det saknats mig (hmm, nu blev det nog lite spansk meningsbyggnad här tror jag). Tycker det är ett mycket användbart litet ord som kan användas om både folk och fä. Förresten skrev jag det nyss i en kommentar till llherts' ornitologiska fönster och menade då en skata, som jag absolut inte ville skulle vara feminin. :)

    SvaraRadera
  6. Instämmer helt i dina åsikter och även i en hel del kommentarer. Hen behövs i svenskan och språket är under ständig förändring.

    SvaraRadera