5 augusti 2012

Skyltsöndag - matning undanbedes

Intressant placering på skylten* men håller med i sak. 
Låt dem svälta ihjäl!

*på golvet (på järnvägstationen i Porto)

14 kommentarer:

  1. Fanns det några icke ihjälsvultna kvar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte vad jag såg men det fanns vakter och städpersonal som håller rent från oönskade element. Jag kanske låter grym men jag avskyr duvor... och andra som lever rövare och skiter ner. Mina grannar hade fest i natt så jag är allmänt sur också. Somnade helt utmattad vid tretiden.

      Radera
  2. Jag har en dubbel inställning till detta. Innan det blev förbjudet att mata duvorna på Trafalgar Sq i London var vi där hela familjen - och jag tror att inget var roligare än att stå där, med fåglar i håret, på armarna, överallt ... ungarna jublade! Men det är klart att de skitar ner (inte mina ungar då utan duvorna).
    Jag har också skyltsöndag i dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har också varit på Trafalgar Square... varför kan man undra förstås men platsen är så förknippad med historia. Mina 20p för duvmat fick de inte. Har svårt att se ngt positivt med de flygande råttorna. Måsar och duvor, de får inte mina sympatier.

      Radera
  3. Piazza del Duomo i Italien har kvar alla sina duvor så vitt jag vet - får kolla snart. Min äldste älskade att stå där och mata dem när han var liten. Och många andra gillar det. Försäljare av majskorn som cirkulerar runt bland turisterna tjänar åtminstone en del pengar på turister och duvor. Förr fanns också en hel del fotografer med polaroidkameror som plåtade turisterna när de matade duvorna men de har förstås inte mycket att göra där nu för tiden.

    Fast inuti en stationsbyggnad som i din bild skulle jag inte heller velat ha duvor. Utomhus är de ok, liksom andra fåglar. I min stad har vi i stället råkorna som tas upp i lokaltidningarnas insändarspalter med jämna mellanrum.

    Och med min skyltbild undrar jag om någon är avundsjuk. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mata duvor kommer jag aldrig att göra, inte ens som sysslolös pensionär... fast det blir jag nog aldrig. Det finns så mycket annat man kan roa sig med.

      Ska man vara petnoga så är inte skylten inne i stationsbyggnaden utan precis utanför där tågen går ifrån. Den delen är delvis under tak vilket gör att duvorna kan flyga in.

      Avis är bara förnamnet! :)

      Radera
  4. Delar din uppfattning om levande duvor, men har inget emot att äta duvbröst! Kanske någon duva nappar på mitt erbjudande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får min bit också... om du nu lyckas locka in den i fällan. ;)

      Radera
  5. Håller med... Tycker att duvor är riktigt läskiga, och efter att jag läste att duvor sprider massor av sjukdomar tycker jag ännu mindre om dom... Dom kan väl bo i skogen, som alla andra fåglar? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med sjukdomar tog jag inte ens upp... men det ingår i min beskrivning "flygande råttor". De får gärna leva, bara de gör det någon annanstans! ;)

      Radera
  6. Först såg jag en fot som sparkade undan fågeln ;)
    Duvor har jag inte särskilt ont av men inte är jag särskilt förtjust i dem heller. Skränande fåniga måsar har jag lärt mig att hata detta år när vi konkurrerade vilt om huset. Får jag bara en anledning börjar jag säkert hata duvorna också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, de kände väl på sig att jag inte är välvilligt inställd och höll sig undan. Måsar och duvor, det är same s**t för mig.

      Radera
  7. Med tanke på var skylten fanns kanske det finns läskunniga duvor i Porto. Om en kan läsa kan det duvan säkert sprida budskapet och så slipper man duvor som kan skita ner en medan man väntar på tåget. :-)
    Jag har själv haft flera besvärliga möten med just duvor vid flera olika resetillfällen! Så utan att överdriva är jag normalt ingen vän av duvor. Skita kan de och skita gör de, så att näsorna trillar av statyer!
    Tack, det var skönt att få skriva av sig lite ilska när det gäller detta ämne!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så lite... jag har också fått "en hälsning" en gång men det lämnar jag därhän. För plågsamt att minnas. ;)

      Radera