Jag lovade häromdagen att jag skulle skriva om maya-ruinerna i Tikal, Guatemala. Jag kommer inte att rabbla så mycket fakta utan berättar om min egen upplevelse och lägger till några länkar för den som är intresserad.
Jag hade kommit till Flores (läs mitt tidigare inlägg) med buss ifrån Chiquimula vid den honduranska gränsen. Som så många andra hade jag övernattat på den underbara ön för att ta mig till Tikal tidigt på morgonen. Det var kolsvart ute när jag gick till receptionen med pannlampan runt handleden. När jag lämnade nyckeln på disken fick jag helt plötsligt syn på ett huvud med långa flätor som stack upp bakom blomvasen. Det var en av tjejerna som jobbade på hotellet. Hon verkade vara på plats dygnet runt och fick tydligen sova på golvet i receptionen. En gång störde jag henne mitt i maten när jag skulle ringa.
Jag gick ut för att vänta på bilen som skulle hämta mig till Tikal-turen. Klockan var fem på morgonen och gatorna var alldeles öde, ingen syntes till någonstans. Efter några minuter dök en kille upp som också skulle till Tikal och en kvart senare kom bilen som körde oss till busshållplatsen några kvarter bort. Där stod en buss som skulle ta oss till de berömda maya-ruinerna. Bussen var full med resenärer från jordens alla hörn och stämningen var upplivad och förväntansfull trots att det var så tidigt på morgonen. Jag satt bredvid en tjej i rastaflätor. Jag kände inte igen accenten i hennes engelska (det visade sig att hon hade bott länge i utlandet) och funderade inte speciellt mycket på det heller. Hon trodde att jag var holländska. Vi hade hunnit prata en bra stund innan det gick upp för oss att vi båda var från Sverige.
Bussresan från Flores till Tikal tar en timme och väl framme stannar bussen vid museerna och restaurangerna vid entrén. Det finns också hotell och camping i anslutning till nationalparken. En lustig liten detalj (eller det beror på hur man ser det) är krokodildammen vid Café Tikal. Många skrattar skeptiskt åt skylten vid den "lilla pölen" och tar inte varningen på allvar. Någon har till och med råkat illa ut, men jag kommer inte ihåg hur det slutade.
Miguel, farbrodern med båten, sade att det var onödigt att lägga ut pengar på en guide utan det gick precis lika bra att trava runt själv och läsa i guideboken. Vi följde hans råd. Jag var fullt nöjd med att få en allmän inblick i maya-kulturen och känna historiens vingslag som det så vackert heter. Det är egentligen först efter att ha varit i Mexiko som min nyfikenhet har väckts ordentligt och jag vill veta mer. Naturupplevelsen var enastående. Det fanns vrålapor, många olika sorters (över 400 närmare bestämt) fåglar och fjärilar men glädjande nog inga vingklippta papegojor som vid entrén till ruinerna i Copán. Det var väldigt fridfullt de första timmarna och vi hann gå runt och titta i lugn och ro. Senare på förmiddagen vällde det fram turister från alla håll: guatemalanska skolklasser, tyskar, fransmän och amerikaner.
Tikal är uppsatt på Unescos världsarvslista sedan 1979. De viktigaste monumenten ligger vid det stora torget, Gran Plaza. Tempel IV är den mest kända och den högsta av dem med sina cirka 70 m (uppgifterna om höjden varierar) och når över trädtopparna. Det som skiljer Tikal från Chichén Itzá (Yucatán-halvön i Mexiko) eller Copán (Honduras) är att största delen av området är täckt av djungel. Bara en bråkdel har grävts fram. Det är ändå lätt att vandra där eftersom det finns breda promenadstigar att gå på. Nationalparken är stor och man får förstås vara beredd på att gå en del men det är inte speciellt ansträngande. Glöm inte att ta med dig ordentligt med vatten om det är varmt. Det blev mycket klättrande upp och nedför pyramiderna och jag hade lite mjölksyra i benen dagen efter. Trappstegen var ganska höga, upp till knähöjd ibland. Vi hade picknick på Gran Plaza och tog sedan en promenad runt för sista gången innan hemfärd.
En avigsida av Tikals popularitet är de rapporterade rånen och överfallen. Man ska helst inte gå runt ensam, speciellt inte till Tempel VI (Templo de Inscripciones) som ligger avsides, utan gå i grupp eller med en guide eller en vakt.
Länkar
Tikal på Wikipedia
DN Resor om Tikal
Viaje a Guatemala (spanska)
På tal om nånting helt annat: San Juan de la Isla-hotellet på Calle Sur i Flores har en turistbyrå som jag vill rekommendera. Jag gick in där för att fråga om jag kunde boka en biljett från Guatemala till Panama och hon fixade det glatt leende och utan att ta betalt för besväret fast hon var tvungen att ringa ett långt samtal till huvudstaden.
Vilka underbara bilder. Tikal r en av dom mest fantastiska platser jag har varit på. Även jag struntade i guide och gick runt själv. Det gick utmärkt. Även om det var härligt (men jobbigt fast man blev belönad med en häftig utsikt när man kom upp) att klättra upp på pyramiderna är det lite synd att man tillåter det. Så måga turister som klättrar upp och ner måste ju slita på pyramiderna.
SvaraRaderaJag åkte också en sån dår morgonbuss kl 5 från Flores men där satt alla, inklusive jag själv, och halvsov
Jag håller med dig, Thérèse, om att det kanske inte borde vara tillåtet att klättra på pyramiderna just för att skydda dem... men häftigt var det. När jag var i Chichén Itzá och i Palenque fick man inte klättra på alla monument och egentligen tycker jag att det är helt rätt. I Chichén Itzá har jag för mig att man begränsar antalet besökare också. På samma sätt borde man lämna djuren på Galápagos-öarna i fred, inte tillåta turism alls, men det försvarar man med att turisterna bidrar så mycket till forskningen. Annars skulle man inte ha samma resurser. En prioriteringsfråga, kan jag tycka.
SvaraRaderaHar alltid velat åka till Tikal men trots ett antal besöt i Gua har det aldrig blivit av.
SvaraRaderaJag säger som Thérèse: Tikal är helt fantastiskt. Det är svårt att rangordna resmål, eller JAG klarar inte det, men Tikal och Guate i övrigt också är bland mina absoluta favoriter. Sen har jag massor kvar att upptäcka... jag kanske hittar nåt som slår det här med hästlängder! Fast jag tror inte det. :)
SvaraRaderaÂh, vad bra, tack för det och alla länkarna! Det verkar ju inte vara sâ svârt att ta sig dit.
SvaraRaderaMaya folkets historia är väldigt intressant, särskilt dess uppgâng och fall, tycker jag.
Att besöka monument tidigt pâ morgonen är ett väldigt bra tips, lite överallt i världen faktiskt (morgontrötthet är nog ett globalt fenomen, hehe)
Visst, det är alltid bra att vara tidigt ute innan sjusovarna har kommit igång. Inte för att jag är speciellt morgonpigg av mig, men på semestern vill jag utnyttja tiden maximalt. Jag har t.ex. varit i Alhambra två gånger, första gången var med förmiddagsbiljett och det var skönt att slippa trängas med folk. Andra gången fanns det bara eftermiddagsbiljetter och det blev inte alls samma upplevelse. Men jag tar gärna sovmorgon ibland... ;)
SvaraRadera