28 mars 2010

Bildligt talat


Bilden ingår i fotokedjan Bildligt talat.

17 kommentarer:

  1. Hej!

    Detta var en rejäl packning, är du på resande fot?

    Må gott, önskar Irene

    SvaraRadera
  2. Ser ut som jycken undrar om han/hon ska få plats pga all packning!
    Ser ut och vara tungt!?
    (Ska shoppa Oksanens bok.HAr hört så mkt om förhållandena i Estland från den tiden berättade av mina föräldrar som arbetade med många estländare inom textilindustrin)

    SvaraRadera
  3. Jag fick inte med hela huvuden eftersom han i mitten, människans bäste vän, är huvudpersonen i bilden. All packning är inte min, bara den rödgråa ryggan. Inte mer än jag orkar bära men alltid har man väl nåt onödigt med sig. ;)

    SvaraRadera
  4. Ser ut som om den lille är nedpackad. Sticker upp sitt huvud så sött:)

    SvaraRadera
  5. Nedpackad? =) Ja, det skulle man kunna tro men det gråa på hunden som syns bakom min ryggsäck är faktiskt en arbetsväst. H*n är en knarkhund (vid landgränsen mellan Argentina och Chile) som går igenom bagaget och hela bilen. Det är strängt förbjudet att ta över mat (för att inte tala om farligare saker) och h*n lyckades sniffa sig till en liten äppelskrutt som fanns under mattan bredvid förarsätet. Det var inget vi passagerare straffades för och chauffören som vi anlitat kom också undan. Ibland är de "snälla" och inte kräver mutor.

    SvaraRadera
  6. SAG som ju är namnet på den chilenska myndighet som har till uppgift att förhindra att produkter som kan utgöra ett hot mot jordbruk, flora och fauna införs i landet är en riktig plåga.
    Min svärmor som nyligen var på Cuba fick en maracas beslagtagen eftersom den inehöll frön. Ibland känns det som om dom har som främsta uppgift att göra livet surt för resenärer... Och summan på boten man åker på för att föra in t.ex. ett äpple ligger på dryga 1000 kronor. Nä, fy för SAG. Och hur mkt nytta dom egentligen gör är högst tveksamt.

    SvaraRadera
  7. SAG-personalen försöker väl dryga ut sina låga löner, antar jag, men det är inte roligt för de drabbade. Du kan tänka dig att det var några svettiga minuter innan de lät oss åka vidare. Lite förvånade blev vi.

    Jag minns när jag skulle flyga hem från Mexiko och stod i kö för incheckning. Tulltjänstemännen vände upp och ner på allt bagage som ett äldre par (förmodligen mexikanskt) hade med sig. De såg så skröpliga ut att de knappt orkade stå upprätt i värmen (vi hade köat en timme) medan personalen spridde deras tillhörigheter över halva avgångshallen. Vilken förnedring! Där fanns det inga hundar och de kan inte ha misstänkt ngt... och hittade inget heller. Jag "seglade förbi" och de tittade knappt på min ryggsäck. Det var riktigt motbjudande! Jag hade god lust att öppna ryggan och be dem rota... men som tur är vet jag bättre än så. Det kunde ha slutat otrevligt.

    SvaraRadera
  8. Här ska vovven med på resa, klart han ska det är ju Påsktider:)

    SvaraRadera
  9. Nehej du, h@n fick inte följa med. H@n skulle ju jobba. :)

    SvaraRadera
  10. Intressant information om knarkhunden och SAG! Man upplever mycket på sina resor - f a positiva men också negativa saker ibland!

    SvaraRadera
  11. Klok hund må jag säga!!!

    SvaraRadera
  12. Nja, dryga ut laga loner vet jag inte iofs. Korruption existerar ju i princip inte i Chile och faktum ar att de faktiskt enligt lag har ratt att ta ut 1000kr i boter for ett apple. Sveriges Radios korrespondent i Chile hade for inte sa lange sedan en underhallande kronika om detta...
    Men hur som helst, roligt ar det inte. Dessutom gor det ju att allt gar mkt langsammare an det annars skulle ha gjort.

    Pa Limas flygplats oppnades lillprinsens vallingforpackningar, och det utan att man sa nagot till mig sa nar vi kom fram hade jag hela vaskan full med vallingpulver. Riktigt irriterande aven om jag forstar att de ar tvugna att gora dessa kontroller.

    SvaraRadera
  13. Det låter glädjande att mutor knappt existerar i Chile. Det är en överraskning för mig, måste jag säga. Annars är det ju vanligt att man betalar lite under bordet för att slippa böterna.

    Vällingpulver i hela kappsäcken låter inte speciellt trevligt! :( Min erfarenhet är att det beror mycket på vem som råkar vara i tjänst hur noga de kollar bagaget. När jag skulle flyga hem från Panamá och stod där och tänkte låsa upp flygpåsen viftade killen bara med handen och frågade: "Bara personliga saker, eller hur?" Javisst, sa jag och fortsatte att gå. Det var riktigt skönt.

    P.S. Vore kul att läsa krönikan om den finns på nätet.

    SvaraRadera
  14. Vill oxå resa;)

    annette

    SvaraRadera
  15. Ja, du har nog ratt i att det beror valdigt mkt pa vem det ar som star i tullen just den dagen. Jag hade en gang med mig ett apple som jag glomt fanns i ryggsacken. Jag fick ha ett allvarligt samtal med en SAG-kvinna som tittade mig djupt in i ogonen och undrade om jag forstod att jag just gjort mig skyldig till ett allvarligt brott genom att ha med mig ett apple. Jag svarade ju forstas att ja, det forstod jag och det skulle inte upprepas. "okej, for den har gangen later vi det ga, men nasta gang far du bota" sa kvinnan. Applet beslagtogs forstas.

    Jag ar ganska saker pa att jag horde kronikan i Godmorgon Varlden. Minns inte vilket program men de flesta finns ju i arkivet pa natet. Lars Palmgren var det som laste radiokronikan

    SvaraRadera
  16. Tack Nadia! Ska kolla om jag kan få tag i reportaget.

    Jag har inte blivit riktigt illa behandlad av tulltjänstemän, inte vad jag minns nu iaf, ovänligt några gånger... eller så har jag förträngt det. Amerikaner brukar vara rätt bryska. Jag kanske har berättat tidigare hur jag blev "nästan kroppsvisiterad" av en svart amazon i uniform. Hon var närmare två meter lång och nästan lika bred och såg ut som om hon skulle äta upp mig om jag inte gjorde som jag blev tillsagd. Jag skulle till gaten på American Airlines (undrar om det inte var i Guatemala) och fattade antagligen inte tillräckligt snabbt att hon ville kolla mitt handbagage. Jag hade redan checkat in och gått genom passkontrollen alltså... måste ha sett mycket förvånad ut och hann väl inte säga så mycket förrän hon tog tag i min lilla ryggsäck. Den vände hon upp och ner (lite överdriver jag kanske men hon var onödigt nitisk!) och blängde på mig som om jag hade precis blivit dömd till livstid. Nope, inga charmpoäng där inte!

    SvaraRadera