Det var det jag var lite rädd för... att bilden uppfattas som mörk och ångestfylld för så var inte tanken. Snarare så att det ibland inte är värt att ödsla kraft på att streta emot utan göra det bästa möjliga av situationen och se tiden an. Att ångra mig har jag aldrig varit speciellt bra på. :)
Vad annat kan man gör än att bara hålla med! Dina ord träffar mitt i prick. Liksom bilden. Inga vägval här inte. Blir onekligen lite nyfiken på var du befann dig när du tog det fotot. Ser en smal tunnel, ljuset och målet. Måste nog ut och leta vägvalbilder ;-)
Jag är halvvägs ut från slottet Santa Bárbara i Alicante, bakom mig har jag hissen som går upp till berget och slottet och framför mig vägen till den långa soliga sandstranden. Ser fram emot att få ta den av ditt bidrag. :)
Å vi var ju där, fast vi gick ju den hårda vägen upp om man säger så - å ner såklart. Med andra ord så missade vi både tunneln och sandstranden. Men tack för infon Pumita, nu vet jag hur tunneln ser ut iaf. Nu är du ju litet "mystiskt" så jag vet inte hur jag ska tolka texten riktigt, speciellt inte om jag läser dina svar till kommentarerna...
PS. Har du kollat den här "nya" som SoF faktiskt skrev om: http://photothesaurus.blogspot.se/ DS
Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på med det mystiska. Du kanske läser in mer i mina kommentarer än vad som finns där. Visst, jag filosoferar över livet men ta det inte så bokstavligt. Det fina med kråksången är att du kan tolka den som det känns bäst för dig. :)
P.S. Jag kikade in lite snabbt när såg SoF´s inlägg men har inte engagerat mig mer än så. Deltar säkert nån gång. :)
P.S. Jag gick också upp men på hemvägen tog jag tunneln för jag ville svalka mig en stund. Alicante är en promenadvänlig stad (speciellt i de äldre stadsdelarna) så det blev många steg under den resan. :)
Men du har (nästan) alltid ett val! Du kan springa snabbt genom tunneln, du kan vandra långsamt och njuta av att höra klackarna mot asfalten, du kan bestämma dig för att gå baklänges och se allt du lämnar bakom dig ... Snyggt blått ljus!
På sätt och vis... och att inte välja är också ett val... men just i det här läget där i mitten av tunneln är alternativen få när det gäller riktning alltså. Det du kan påverka är din inställning och hur du väljer att hantera situationen. Springa snabbt till sandstranden, menar du? Där du kan gå åt alla möjliga håll och kanske får svårt att välja. ;)
Vilken spännande bild. Supersnyggt foto! Min tolkning: Ibland kan vägen vara väldigt skrämmande. Man vet inte vad som finns där framme. Det gamla känns tryggt och invant. Det nya farligt. Men om man inte vågar gå vägen fram, så kan man ju gå miste om något alldeles underbart.
Vad roligt att du tog dig tid att reflektera! Vi människor är olika modiga, en del är mer nyfikna och funderar inte så mycket på risker och faror medan andra vill ha mer kontroll över tillvaron och trivs med det som är tryggt. Inget är mer rätt eller fel än det andra, bara olika.
Det var inte läskigt alls, bara otroligt skönt att komma ifrån hettan ute en stund. Svalt och skönt var det. Tunneln var inte så himla lång, jag är urdålig på att bedöma... men kanske 50 meter.
Klaustrofobi ... det lider jag av. Fick en gång be en kvinna som var på väg in i tunneln jag kom från att hjälpa mig ut ... hemsk känsla men kvinnan var snäll! ;)
Det här var ju inte så bra ;) Alltså bilden är hur cool som helst. Sedan läser jag text och kommentarer. Inser att här skulle jag inte välja framåt. No way, finns där ett slott väljer jag hundra gånger hellre bakåt än lägger mig på en sandstrand. Kanske kan jag övertalas att välja framåt om jag får simma, bara kanske :)
Du har samma prio-ordning som jag för sandstränder är jag inte mycket för (iaf typ playa för det är verkligen inte min grej) men nu hade jag ju redan skrotat runt i borgen en halv dag så det fanns inget mer att se där. Den svala tunneln var skön en stund men sedan ville jag ut i ljuset. :)
Man kan få fobie för mindre. Ingen återvändo!
SvaraRaderaCool bild,Gillas!
Det var det jag var lite rädd för... att bilden uppfattas som mörk och ångestfylld för så var inte tanken. Snarare så att det ibland inte är värt att ödsla kraft på att streta emot utan göra det bästa möjliga av situationen och se tiden an. Att ångra mig har jag aldrig varit speciellt bra på. :)
RaderaOy! for et vakker bilde!
SvaraRaderaIngun
Vad annat kan man gör än att bara hålla med! Dina ord träffar mitt i prick. Liksom bilden. Inga vägval här inte. Blir onekligen lite nyfiken på var du befann dig när du tog det fotot. Ser en smal tunnel, ljuset och målet. Måste nog ut och leta vägvalbilder ;-)
SvaraRaderaJag är halvvägs ut från slottet Santa Bárbara i Alicante, bakom mig har jag hissen som går upp till berget och slottet och framför mig vägen till den långa soliga sandstranden. Ser fram emot att få ta den av ditt bidrag. :)
RaderaÅ vi var ju där, fast vi gick ju den hårda vägen upp om man säger så - å ner såklart. Med andra ord så missade vi både tunneln och sandstranden.
SvaraRaderaMen tack för infon Pumita, nu vet jag hur tunneln ser ut iaf.
Nu är du ju litet "mystiskt" så jag vet inte hur jag ska tolka texten riktigt, speciellt inte om jag läser dina svar till kommentarerna...
PS. Har du kollat den här "nya" som SoF faktiskt skrev om:
http://photothesaurus.blogspot.se/ DS
Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på med det mystiska. Du kanske läser in mer i mina kommentarer än vad som finns där. Visst, jag filosoferar över livet men ta det inte så bokstavligt. Det fina med kråksången är att du kan tolka den som det känns bäst för dig. :)
RaderaP.S. Jag kikade in lite snabbt när såg SoF´s inlägg men har inte engagerat mig mer än så. Deltar säkert nån gång. :)
P.S. Jag gick också upp men på hemvägen tog jag tunneln för jag ville svalka mig en stund. Alicante är en promenadvänlig stad (speciellt i de äldre stadsdelarna) så det blev många steg under den resan. :)
RaderaDet är en fin bild.
SvaraRaderaMen du har (nästan) alltid ett val! Du kan springa snabbt genom tunneln, du kan vandra långsamt och njuta av att höra klackarna mot asfalten, du kan bestämma dig för att gå baklänges och se allt du lämnar bakom dig ...
SvaraRaderaSnyggt blått ljus!
På sätt och vis... och att inte välja är också ett val... men just i det här läget där i mitten av tunneln är alternativen få när det gäller riktning alltså. Det du kan påverka är din inställning och hur du väljer att hantera situationen. Springa snabbt till sandstranden, menar du? Där du kan gå åt alla möjliga håll och kanske får svårt att välja. ;)
RaderaHär fanns inte många vägval, bara rakt fram.
SvaraRaderaMinimalistisk og fascinerende!
SvaraRaderaAnnis ord är bra .. Lite så tänkte jag oxså faktiskt :) Vilken bild du fick.. så tjusig:) Trevlig fredag till dig :)
SvaraRaderaVilken spännande bild. Supersnyggt foto! Min tolkning: Ibland kan vägen vara väldigt skrämmande. Man vet inte vad som finns där framme. Det gamla känns tryggt och invant. Det nya farligt. Men om man inte vågar gå vägen fram, så kan man ju gå miste om något alldeles underbart.
SvaraRaderaVad roligt att du tog dig tid att reflektera! Vi människor är olika modiga, en del är mer nyfikna och funderar inte så mycket på risker och faror medan andra vill ha mer kontroll över tillvaron och trivs med det som är tryggt. Inget är mer rätt eller fel än det andra, bara olika.
RaderaJa här är det bara att hålla sej till den smala vägen,läcker belysning.
SvaraRaderaUndrar om han inte satt och sms:a och då var det rätt åt honom;-)))
Gillade också det blåa skenet, fick lite rymdkänsla där.
RaderaOch det är ju så spännande vad som finns där framme! :-)
SvaraRaderaUngefär den reaktionen hade jag väntat mig från dig. =)
RaderaÄr jag så lättläst? ;)
RaderaInte alltid men den här gången var det inte så svårt. =)
RaderaJa, där får man hoppas att man hamnat rätt för det går ju inte att ta av på ett tag ... fin bild!
SvaraRaderaHa en fin helg!/Leena
Ja, det är bara full fart framåt.
RaderaEn väldigt snygg bild. Där skulle jag inte vilja gå ensam. Hur lång var tunneln?
SvaraRaderaDet var inte läskigt alls, bara otroligt skönt att komma ifrån hettan ute en stund. Svalt och skönt var det. Tunneln var inte så himla lång, jag är urdålig på att bedöma... men kanske 50 meter.
RaderaÅh! Det där ser ut som tunneln in till hissen till Santa Barbaraborgen i Alicante.
SvaraRaderaVad vann jag med det rätta svaret? ;-)
Enhorabuena! Ni har precis vunnit en privat guidning i gångtunneln i Monte Benacantil! ;)
RaderaKlaustrofobi ... det lider jag av. Fick en gång be en kvinna som var på väg in i tunneln jag kom från att hjälpa mig ut ... hemsk känsla men kvinnan var snäll! ;)
SvaraRaderaUsch, det låter otrevligt. Den är tunneln är ganska bred men det kanske inte syns på bilden. Skönt för dig att du fick hjälp! :)
RaderaDet här var ju inte så bra ;)
SvaraRaderaAlltså bilden är hur cool som helst.
Sedan läser jag text och kommentarer. Inser att här skulle jag inte välja framåt. No way, finns där ett slott väljer jag hundra gånger hellre bakåt än lägger mig på en sandstrand.
Kanske kan jag övertalas att välja framåt om jag får simma, bara kanske :)
Du har samma prio-ordning som jag för sandstränder är jag inte mycket för (iaf typ playa för det är verkligen inte min grej) men nu hade jag ju redan skrotat runt i borgen en halv dag så det fanns inget mer att se där. Den svala tunneln var skön en stund men sedan ville jag ut i ljuset. :)
RaderaFramåt vi gå det är rätt det. Bäst att blicka framåt. Läckert foto.
SvaraRaderaJa, där verkar det inte finnas någon återvändo, bara att fortsätta framåt och hoppas på det bästa;)
SvaraRaderaCooooool Bild!
Ha en fin fredagskväll!
Men hur kan du veta att just så har jag känt mig hela dagen på jobbet?!
SvaraRadera;-))
framåt, framåt och lyssna inte åt sidan, gneta på, gneta på och fråga inte och undra, framåt framåt
så här instängd har jag känt mig idag...men ut kommer man ju alltid.....
Antagligen för att jag känner likadant ibland. Skönt att vi är utsläppta för helgen, eller hur? ;)
RaderaHäftigt!
SvaraRaderaRisken att gå vilse där verkar minimal, Vägvalet är på något vis redan gjort. Snygg bild i alla fall.
SvaraRaderaJa, om man inte klättrar på väggarna förstås.
Radera