Kärlek och smala gränder i Guanajuato

Sent omsider… Tack så mycket för alla era kommentarer på Ordlös onsdag! Jag uppskattar dem verkligen.

Både de varma färgerna och de fina smala gränderna tilltalar mitt estetiska sinne – mysfaktorn är skyhög! Fast inte när det regnar och man får vada i lervälling förstås. För att inte tala om framkomlighet, det är apostlahästarna eller linbanan som gäller. Jag vet inte alls hur länge det här projektet har pågått men det verkar vara rörarbete av något slag. Kan mycket väl vara ett evighetsarbete a la Portugal som Mimo kommenterade. Hela kullerstensgatan är uppgrävd, asfalt har det säkert aldrig varit just här. Det är dock ingen byhåla det handlar om utan en provinshuvudstad med över 70 000 invånare. Som man kan se på bilden ovan är staden tätbebyggd och färggrann.

Var finns då denna charmiga gatstump som heter Hjärtegränden? Ett brustet hjärta för tillfället kan man nog säga. Gatan går upp till ett högt berg med ett monument som heter El Pípila. Han räddade staden genom att tända eld på en byggnad och blev en firad hjälte i den mexikanska självständighetskampen för snart 200 år sedan. Det syns inte så bra i bild men han har en fackla i sin högra hand. Staden heter Guanajuato (länk till mitt inlägg därifrån) och ligger i centrala Mexiko. En underbar stad väl värd ett besök om du har vägarna förbi! Missa bara inte kyssen på tredje trappsteget på Callejón del Beso som enligt legenden om de två förälskade garanterar dig sju års lycka. ¡Buen viaje!